- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Adertonde årgången, 1917 /
27

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (forts. och slut)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

WALLINS LÄROÅR SOM PSALMDIKTARE

’ 3

framställa den». Ty Bibelns anda och Bibelns språk äro ej
förgängliga som dagens visdom och dagens modespråk: tvärtom blir
det bibliska språkets användning »den säkraste borgen för dess
[psalmpoesiens] bestånd mot tiden, den deri omvexlande smaken,
och ännu mer wid sanningens pröfning».

Bland de omarbetade psalmerna sysselsätter sig Ree. blott
med omarbetningen af G. Ps. 232 (»Hit, o Jesu, samloms wi»).
Men hans mot andra och tredje strofen gjorda anmärkningar äro
desto mera graverande. Wallin hade skrifvit:

Mot ett mål, som okändt är,
Wåra skumma tankar swüfwa . . .

»Wid första påseendet», yttrar nu Ree., »innefattar denna nya
föreslagna wersen en påtaglig Amfiboli. I förra versen omtalas
församlingen såsom Christen (frälst skara); men i denna omtalas
hedningar. Illa nog, om Christna samlas i kyrkan med skumma
tankar, som derjemte swäfwa omkring ett okändt mål. I den gamla
versen finnes ingen twetydighet. Här gifwes blott tillkänna, hwad
wårt förnuft af sig sjelf förmår i öfwersinnliga ting: men att det i
Jesu lära hemtar nytt lius. t*1 Vid förändringen af tredje strofen,
där Wallin aflägsnat det gamla nicenska Ljus af Fadrens ljus och
i stället skrifvit Gudason och menskolike, påminner Ree., att den
gamla versens bilder såsom antingen bibliska eller i enlighet med
de symboliska böckerna kunna förutsättas vara »af hwarje läsande
kände», medan däremot Gudason »icke wunnit något burskap i
Teologiska språket». Och han framhåller de störningar i det goda
ursprungliga sammanhanget i psalmens bön om andakt och
gudomlig upplysning, som blifvit en följd af Wallins ändringar.

Ljunggren bagatelliserar, synes det, alltför mycket denna
recension, då han blott fäster sig vid att den är så aktningsfullt
hållen och att anmärkningar endast göras mot tre psalmer.2 Det ser
dock ut, som skulle den fått en ganska afsevärd betydelse för
Wallins fortsatta arbete (om också ej genast), ty eljes vore det ett
egendomligt sammanträffande, att när Wallin i maj 1812 afger sitt
stora Betänkande rörande Nya Psalmboken, han just citerar som
exempel på sina egna försämringar af gamla psalmverser de bägge

1 Härvid erinrar Ree. om vikten af att riktigt ha uppfattat »gränserna
för den menskliga kunskapsförmågan». Har man gjort det, kan man
ingenting anmärka mot den gamla versens formulering (»Wårt förnuft förblindadt
är» o. s. v.).

2 Sv. V. H., V, sid. 321.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:06:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1917/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free