- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Adertonde årgången, 1917 /
32

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (forts. och slut)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

32

F.. LIEDGREN

ifrån begynnelsen står i innerligt samförstånd med den evangeliska
kristendomen och dess kristocentriska fromhetsideal. Bör detta
hittills alltför litet observerade förhållande tillskrifvas
fosforisternas sydsvenska, isynnerhet östgötska, härkomst? Visst är, att
den tyska romantikens religiositet, särskildt hos Novalis, som
ju äfven stod Brödraförsamlingen nära, alltifrån början väckt
anklang hos de svenska fränderna, och Atterbom tycks ha
sympatiserat med nämnda samfund.1 Men genomgående synes hos nästan
alla, såväl skåningen Askelöf som östgötarna Atterbom,
Palmblad, Hedborn, Sondén, Dahlgren, ja äfven hos Hammarsköld i
dennes mognare ungdomsår, råda en fullkomligt orubblig insikt,
att "kristendomen icke är ett residuum af allmänsanningar om Gud,
dygd och odödlighet utan äger sitt väsen i Kristi kärlek till oss och
vår kärlek till honom.2 Så snart dessa män tala om »kristlighet»,
är detta förhållande mellan människorna och Kristus i deras tanke.

Liksom det något senare framträdande Götiska förbundet
besjälas nyromantikerna af hoppet om en nationell sedligt-religiös
pånyttfödelse: de vilja ju bygga på »Carla-ålderns oförstörda grund»
(Prolog till Phosphoros 1810), de vilja »i Vettenskap sanning, i
konst skönhet, i hugen religion, i lefnaden dygd, och i allt — allvar
och sjelfständighet», och de fördölja icke, att en sådan
pånyttfödelse på samma gång måste bli en återgång till stormaktstidens
läsordning. »Vi påminna oss nemligen en ålder, då Sverige ännu var
Svears rike, och vi vilja, om ej mer, åtminstone upplifva dess minne. »3
Samma stämning och tankegång råda i Polyfem: hvad man vill är
ej blott »en revolution i vitterheten» utan »en wälgörande, men
total, revolution i Nationens bildningssystem, och den gamla
Nationalandans wäckelse.»4 Därför befattar sig denna till en början

1 I en recension i Sv. Litt. Tidning 1813, n:o 38, öfver J. J. Thomaeus’
Sånger till Guds och Jesu Christi förherrligande anbefalles bl. a. Gesangbuch
zum Gebrauch der Evangelischen Brüdergemeinden, Bårby 1783. — Ree. är
antagligen af Atterbom.

2 Enda undantaget bland de mera bemärkta nyromantikerna är den
bisarre och sönderslitne Livijn. Han är det demoniska elementet i kretsen,
full af bitterhet och hädelser. Askelöf (se den intressanta karakteristiken hos
Mortensen, Clas Livijn, sid. 192 f) erinrar i ett hänseende om en andens
storman, som han eljes för ingen del liknar: Søren Kierkegaard, i det han väl
icke själf vill ge sig ut för att vara en kristen men dock ej kan neka, att han
genom en underlig skickelse vet, hvad kristendom är.

3 Phosphoros 1810, sid. 41 f. (recensionen af en skrift Om ett stort, ett
P atriotiskt tänkesätt).

4 Polyfem III, n:o 37.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:06:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1917/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free