Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WALLINS LÄROÅR SOM PSALMDIKTARE
’ 3
blott negativt-polemiska tidning i sina senare samlingar äfven med
ämnen som Religiositeten i Swerige, Om Predikningar och I
anledning af den tillämnade nya Psalmboken. Den gamla
national-andan kan nämligen ej väckas utan religionens hjälp. »En warm
religionskänsla war i fordna tider det sublima draget i Swenska
Nationens karakter, den poesi, som gjorde folket mäktigt af stora
uppoffringar som hänryckte werlden.» Moralpredikningar och
förståndsupplysning äro här kraftlösa: »Gif folket religion, låt dess
fantasi spela, — och nationalandan skall åter wakna, wi skola på
nytt wara oöfwerwinneliga ».1 Men man bör ock draga försorg om
religiositetens bibehållande, der den ännu finnes.» Man
undan-drage ej folket de ännu öfriga urgamla föremålen för dess
dyrkan och wördnad! . . ,»3 Så upptar man i detta sammanhang
frågan om de kyrkliga böckernas, särskildt psalmbokens omarbetning.
Härvid yttras bl. a.:
M.an må säga hwad man will: wid hwarje yttre omskapning,
följer alltid något af det inre och wäsendtliga med det som
från-skiljes, — och detta kallar jag en förlust, som på intet sätt
er-sättes genom den moderna och mera lämpliga formen. Detta gäller
hufvudsakligen wid den föreslagna omarbetningen af Psalmboken.
Att nästan ingen af de nya Psalmerna kunna sjungas i kyrkan, det
har en af wåra grundligaste Musici owedersägligen bewist3, ock jag
påstår att högst få af dessa Psalmer hysa poesi, aldraminst
psalmpoesi.4 Dessutom hafwa wi så många goda Psalmer bland de
gamla, att en ny Psalmbok är fullkomligen onödig. Till dess man
i wårt land lärt sig weta hwad Poesi är5, föreslår jag i ödmjukhet
1 Polyfem III, n:o 33.
2 Polyfem varnar mot att söka utrota folkets s. k. fördomar och
anmärker bl. a.: — »Man har på många ställen beröfwat folket den visserligen
oskadliga förnöjelsen att sjunga Jul-psalmen in dulci jubilo (utan hwilken det
dock förefaller dem som wore det icke Jul) — blott af det skälet, att den är
så barbarisk i sin sammansättning ...»
3 Hæffners artikel om koralmusiken i Phosphoros.
4 Man ihågkomme, att just de vid denna tid senast utgifna nya
psalmerna voro Wallins 1809, bland hvilka flere voro mycket svaga. (Det må
erinras om »Gud», »Förnöjsamheten», »Menniskohjertat», de bägge
Morgon-och Aftonpsalmerna samt bearbetningarna af G. Ps. 153, 159, 232, 234, 235
och 360, som äro starkt förändrade i neologisk stil). Artikeln publicerades i
mars 1811 (Ljunggren Sv. V. H., V, sid. 321), således innan Wallins häfte för
detta år utkommit.
6 Se t. ex. art. Sällskapet Pro Joco till Allmänheten i Polyfem II, 1, 2
{juli 1810): motsatsen mellan verklig poesi (dit bl. a. räknas Wallins dityramb)
och deklamatorisk retorik påpekas. — I mera utförd framställning möter en
liknande distinktion i Phosphoros 1810, sid. 102 f.
Kyrkohist, Årsskrift 1917. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
