Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
F.. LIEDGREN
wara reformerande Psalmodister, att genomläsa någon Psalm af
Novalis, för att åtminstone lära sig huru andan i detta slags Poemer
bör wara beskaffad. — I allmänhet är det just detta
bemödande att foga sig efter tiden, att omarbeta och utsmycka,
som skadat Religiositeten.1 Må wi lämna Religionen åt sig
sjelf; har den uti sig något Gudomligt, så lär den nog komma att
bestå utan war åtgärd; wore den åter menniskowerk, så skulle alla
wara bemödanden icke förmå rädda den.»
En liknande kraftfull gensaga mot kyrkospråkets
modernisering afgaf kort därefter Geijer. Det skedde i hans ömsom prisade,
ömsom häcklade skrift Om falsk och sann upplysning (1811).2
Efter en ytterst skarp kritik af den falska upplysningens
behandling af moralen, försoningsläran och odödlighetsidén fortsätter han:
Då religionens anda var så bortviken, ej under att dess drägt
och dess språk ej mer voro sig lika! Det är naturligt, att andakten
vill hafva andra uttryck än hvardagsspråkets. Derför hafva i alla
åldrar, bland alla nationer, gudstjensten språk och musik
bibehållit sig vid det gamla, som i sig sjelft är vördnadsbjudande. —
Allt detta var nu fördomar, som lände upplysningen till vanära och
ej kunde rimma sig med de usla begrepp, som voro gängse om
korrekthet i språk.3 Ur undervisningsböcker, ur psalmböcker, ur
hela gudstjensten skulle derför alla märken af ålder i språk
utplånas, allt skulle städas. Man skulle följa med sitt tidehvarf. Allt
skulle moderniseras.4 Och man vann dervid, att nu i kyrkan taltes
samma språk som på torget! Man förlorade dervid så mycket mer,
som dermed äfven det vackra bibliska språket utträngdes så ur
undervisningen som gudstjensten.5 Men nya testamentets språk är
1 Spärrning af E. L.
2 Boken utkom på hösten detta år. Den 17 nov. skrifver Hammarsköld
om den till Livijn (Franck, Bref rörande nya skolan, sid. 583).
3 Det är alldeles i stil med detta yttrande, när Geijer (H. Schück, Ur
Geijers brefväxling, sid. 175) den 14 dec. 1812 skrifver till sin fästmö, att
han tillåtit sig vårdslösheter i sina psalmer »af hat mot en smak, som sätter
ali poesi i fraser». — Jfr Wallins ord (1807) om att »läna åt wår Heliga Läras
sanningar smakens föreställningssätt» och hans anspråk på att bjuda i sina
omarbetningar »ett rent språk».
4 Jfr Wallins tal (1807) om psalmer, »lämpade efter tidehwarfwets
odling», och hans program 1S09: »Kellgrens, Gyllenborgs och Lehnbergs...
språk är wärdigt att höras i helgedomarna och att der förwaras».
5 Geijer vill 1810 ge engelska gudstjänsten företräde före den lutherska,
bl. a. emedan den förra »nyttjar bibeln mera». A. Blanck, Geijer i England,
sid. 290 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
