Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WALLINS LÄROÅR SOM PSALMDIKTARE
’ 3
ej blott tillfälligt och nationelt.1 Dess bilder bära för alla tider
stämpeln af det genuinaste geni, af en gudomlig inspiration . . .’’
I Polyfem 1812 återkommer samma yrkande på det gamla
andaktsspråkets bevarande i den märkliga artikeln om den nya
psalmboken.3
Hwad språket i de blifwande nya psalmerna angår, wore det
i hög grad önskligt, att man wille besinna hwad så många gånger
och på så många ställen blifvit sagdt, att det just tillhör den yttre
gudstjensten (således äfwen psalmerna) ett språk, som för sin
gammalmodighet är något högtidligare än wår nuwarande half-Fransyska
Swenska. Nedlåte man sig en gång till den betraktelsen, att detta
gamla språk förstås och kännes af wår Allmoge, som är största
och kanske bästa delen af Församlingen, och äfwen af den
oför-därfwade delen af medelståndet: kunna de fina, upplysta damerna
och kavaljererna icke tåla detta något imposanta språk, så blifvve
de en gång för alla ifrån kyrkan, der de tilläfventyrs icke göra
någon särdeles uppbyggelse. Häraf följer också att de akademiskt
smakfulle yngre Stockholmspoeter, hwilka bewist sig hysa alltför
underliga begrepp om språk och maner, böra lägga handen på
hjertat och pröfwa sig inwärtes, innan de sätta sig ner att skrifwa
psalmer, samt att de, som fått sig uppdraget att redigera den nya
Psalmboken, isynnerhet böra taga sig wäl till wara för dessa
märk-wärdiga psalmister och pröfwa deras andeliga sånger, innan de
upptaga dem; skulle än desse Herrar försäkra, att de numera gjort
psalm-poesien till deras hufwudsak, och att de blygsamt tro sig ej
så alldeles misslyckats.1
Men fosforisterna inskränkte sig ej till att framställa det
reli-giöst-konservativa krafvet på det gamla svenska bibelspråkets,
de kyrkligt sanktionerade, traditionella ordformernas
bibehållande i psalmen.5 De sökte äfven ge anvisningar om hurudant
1 Geijer medger däremot det gammaltestamentliga språkets tillfälliga
karaktär. . Det heter uttryckligen i samma skrift Om falsk och sann
upplvs-ning i en not: »Andan i Nya Testamentets skrifter är höjd öfver allt
tillfälligt och till sitt väsende evig. Deremot finnes i Gamla Testamentets böcker
svårligen någonting som ej är nationelt, utom de första kapitlen af Genesis.»
Saml. Skr. (1874) II, sid. 77.
2 Saml. Skrifter (1874) II, sid. 83 f.
3 Polyfem V, n:r 11 och 12 (Dessa nummer utkommo enl. Ljunggren,
Sv. V. H., V, sid. 323 noten, i slutet af januari 1812).
4 Jfr ock den i föregående kapitel refererade recensionen i Polyfem III,
n:r 14 och 15, öfver Wallins Psalmer 1809.
5 Det bör väl observeras, att hvad Geijer och Polyfem begära ej blott
är gudstjänstspråkets reella öfverensstämmelse med Bibelns läror, ej heller
blott den bibliska poesiens bevarande, om ock i ny dräkt, utan återgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
