Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
sjelf. Det wäsentliga af Christendomen är ju kärleken; Frälsarens
kärlek till oss och war till honom är derföre det, hwarom hwarje
psalm bör påminna, och hwartill den bör upplifwa. Wisserligen
måste i en psalmbok finnas psalmer för åtskilliga tillfällen; men det
t- just war Religions gudomliga och höga fullkomlighet, att man
id hwarje tillfälle i det enskilta lifwet, och inom Församlingen,
owilkorligen drifwes till denna medelpunkt, och en sann Christen
sätter derföre allt hwad honom händer, eller hwad han gör, i
förhållande till denna Gudomliga kärlek. Föreställer man sig icke en
Christen församling sammansatt af werkligen goda Christna? Böra
då icke alla inrättningarne wid den offentliga Gudstjensten, således
äfwen psalmerne, hwilka dessutom sjungas vid den enskilta andakten,
wara för dem, om också många skulle finnas jemte dem som blott
bära det Christna namnet, utan att i hjertat wara annat än
hedningar. Böra sådane mun-Christne icke wara nöjde dermed att de
tolereras? leke kunna de fordra att för deras skull, Församlingen
skall sjunga moraliska Oder, eller beskrifwande skaldestycken om
t. e. Naturens fullkomlighet och Skaparens ådagalagda höga
egenskaper m. m. — Nej, om också Guds werkliga Kyrka inom Swea
land endast utgjordes af hundrade rättfärdiga, d. w. s. Christna, så
är det dock för dessa som psalmisten skall författa, till den ändan
sätta sig i deras ställning, och intet ögonblick förgäta den. Kan
han icke det, så är han sjelf en dålig Christen, och, han ma för
öfrigt wara det öfwerlägsnaste snille, — han duger ändå icke att
skrifwa en enda psalm, som kan sjungas med andakt af en Christi
Församling. Sjunga dock de himmelska skarorna Hans och
Försoningens pris, fröjdas de åt hans ewiga kärlek, huru mycket mer
syndare på jorden, då de sammanträda i templet, eller i sina hus
wilja till honom, som återlöst dem, upplyfta deras hjertan. Som
sagdt är, Församlingen måste en gång för alla tänkas som en
samling af goda Christna, för sådana är denna Christliga kärlek alltid
närwarande, och derföre måste det wara möjligt, att i hwarje Psalm/
den må handla om hwad som helst, skapelsen, återlösningen,
Nattwarden, eller Guds wälgerningar emot oss i timligt hänseende,
uttrycka den, ty hwaraf hjertat är fullt, derom talar munnen. Blir
icke psalmens karakter sådan, och uttryckes icke denna karakter
med anda och kraft, så har sången intet lif, och kan ej få namn
af Christligt
Man erinras här och hvar vid läsningen af denna och öfriga
teologiska artiklar i Polyfem om Schleiermacher, t. ex. om hans
företal till sina 1801 utgifna Predigten.2 Att Schleiermacher tidigt
} Jfr i fråga om här framställda grundsatser den danske läkaren
Clemens Todes anspråk på en kristen psalmdiktare (1791). Fr. Nielsen, Bidrag,
sid. 45 f.
2 S. föreställer sig, att åtskilligt i hans predikningar skall väcka förundran
— »zum Beispiel dass ich immer so rede als gäbe es ncch Gemeinen der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
