Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
F.. LIEDGREN
strängt litterära synpunkter hade anlagts exempelvis af Tengström,
som fordrat »en total omarbetning och förbättring af de gamla
psalmerna».1 Choræus och — om ock i mindre mån — Wallin
hade hyllat samma uppfattning vid författandet af sina
Omarbetade Kyrko-Psalmer. Som vi sett, aflägsnade de obevekligt alla
arkaismer: stannade någon enstaka ålderdomlig form kvar, var det
af förbiseende eller oskicklighet, någon enstaka gång möjligen äfven
af svaghet för ett från barndomen invandt uttryck (såsom i
Wallins första omarbetningar). Principen »rent språk och ledig
tankegång» var det gamla akademiska korrekthetsidealet, som äfven
Wallmark i sina recensioner begagnade som måttstock: en
omarbetad psalm måste, för att anses tillfredsställande, fullkomligt
gillas af det tidehvarfs smak, efter hvilken den ändrats. Som också
förut berörts, hade denna estetiska reform äfven ett apologetiskt
syfte och fann i Klopstock och hans efterföljare sina förnämsta
anhängare. Den förestafvades ingalunda af lust att utmönstra det
biblisk-kristliga trosinnehållet men ville skänka detta en mera
med tidens smak (och kristendomens humana anda)
öfverensstämmande form.
Det är denna princip om de yppersta gamla psalmernas
omarbetning, som Wallin nu vid slutet af år 1811 och under loppet af
1812 börjar öfvergifva. Men det sker först så småningom.
Kommittéprotokollet af den 6 december innehåller ett uttalande af
Wallin, där spörsmålet om gamla och omarbetade psalmers
inbördes förhållande afhandlas.2 Så mycket Wallin här än betonar
varsamhet och hänsyn till »den enfaldiga stora människomängden»
väntar dock, synes det, äfven han, att de »föråldrade» psalmerna,
som under oförändrad både form och nummer skola bibehållas, en
dag skola försvinna, om det också kan dröja länge. Han föreslår
en dubbel-psalmbok, hvars första del skall bestå af alla gamla
psalmer, som skola bibehållas, och hvars andra skall utgöra ett bihang,
»den egentligen Nya Psalmboken», med motsvarigheter
(omarbetningar eller nya psalmer) till de gamla numren. (En sådan
anordning förekom ofta i tyska psalmböcker vid denna tid, t. ex. i
Hannover, där ,1792 ett tillägg till den förut gällande psalmboken,
redigeradt af konsistorierådet Koppe, infördes och så ifrigt togs
1 Nikander, Tengström, sid. 64. Dock synes han ej ha velat utesluta
alla de gamla psalmerna. Det framgår ej tydligt af Nikanders referat, om
han ville ha några kvar i oförändrad form.
2 Aftryckt hos Hildebrand, a. a. sid. 112 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
