Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
F.. LIEDGREN
människans ringhet och höghet, perfektibiliteten,
evighetsutsikterna, allt detta har sitt förblifvande religiösa och etiska värde.
Wallins språkliga omvändelse 1812 sträckte sig blott till de
enligt hans eget omdöme yppersta och enligt hans erfarenhet mest
brukade gamla psalmerna. Bland dessa femtiotre stycken »goda
och brukliga» psalmer, som antingen alldeles oförändrade eller
omärkligt retuscherade borde bibehållas (enligt Betänkandet af
den 10 maj 1812), saknas en hel mängd sedan af Wallin med stor
fördel bibehållna nummer ur 1695 års psalmbok. Såsom »odugliga
och obrukliga» betecknas 1695 års texter till t. ex. N. Ps. 35, 36,
50, 63, 191, 208, 410, 459, 469, 477, 472, liksom ett än större antal
än i dag i Finlands svensktalande evangelisk-lutherska församlingar
använda men ur 1S19 års svenska psalmbok uteslutna psalmer,
hvilkas bevarande i Finland ju i sin mån vittnar, att Wallins mening
om hvilka kyrkosånger som fortfarande ägde lifskraft icke alltid
höll streck. Bland »brukliga» men till total omarbetning
utlämnade psalmer (blott melodi och verstal behöfva bibehållas) nämner
Wallin också 1812 en hel del sedermera i mer eller mindre nära
öfverensstämmelse med 1695 års text retuscherade psalmer, t. ex.
N. Ps. 21, 24, 46, 120, 1241, 147, 186, 192, 230, 257, 394 m. fi. Man
får således icke anse Wallins uppfattning af gamla psalmboken
stadgad redan 1812 (än mindre 1811), men principen, att en del
gamla psalmer oförändrade skola bibehållas, är likväl ytterst
betydelsefull, och dess erkännande bildar onekligen epok i Wallins
utveckling som psalmist.
Det är tydligt, att Wallin ännu ej lärt sentera den
gammalprotestantiska psalmens fulla värde. Han går ännu snarast i
Klop-stocks och Gellerts spår och tänker sig som den förre en
idealpsalmbok med en betydlig mängd i kristlig anda omdiktade Davidspsalmer
(efter Tingstadius’ öfversättning). »Sublimare begrepp om det
Högsta Väsendet, dess under i naturen, dess majestät, allmakt,
1 Man har nyligen anmärkt, att Lindblom i Journal för prester bl. a.
utdömde »Vår Gud är oss en väldig borg», och däri funnit »ett groteskt
vittnesbörd 0111 hur det kunde vara — då» (Sv. Dagbl. den 27 juni 1915, h.
u.). Så grotesk var äfven Wallin ej blott 1812 utan t. o. m. 1814. Ännu i
det detta år utgifna Förslaget till Kyrkosånger saknas hvarje skymt af Luthers
»Ein feste Burg». Det synes vara P. A. Sondén, som först föranledt Wallin
att söka återge Luthers hymn i ny svensk dräkt 1816. (En omarbetning
efter Ps. 46 i Psaltaren var däremot upptagen i 1814 års Förslag, men där
var Luther utplånad.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
