Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
F.. LIEDGREN
mindre närstående fränder i anden är öfvertygelsen om deras
gudsförhållandes oundgängliga och oupplösliga samband med Jesu
person. Inför de många stundom storslagna och gripande nya
hymnerna till den Oändlige, Naturens Herre och Hjärtats Gud, känna
de evangeliska något liknande hvad Augustinus berättar, att han
förnam vid läsningen af.Ciceros Hortensius. Han studerade boken
med glödande ifver men kunde ändå ej helt ryckas med, ty han
saknade Kristi namn däri.1 För den fromhetstyp, som Evangeliska
Sällskapets medlemmar representerade, är världen, både den
timliga och den eviga, ödslig, främmande och ångestfylld —■ utan
Kristus. De af Leibniz och hans efterföljare företrädda kosmiska
känslostämningarna2 ha de ingen förståelse för, än mindre kunna
-de dela dem. Men Luthers varning mot att »ofvanifrån begynna
lära och predika om Gud, oberoende af och afsöndrad från Kristus»,
den förstå de. För dem som för Luther är Kristus den trappa,
»som för oss upp till Fadern, att vi icke finna och känna någon vrede
eller någon förskräckande bild utan idel tröst, glädje och frid».3
Denna kristocentriska religiositet är också den rådande i Gamla
psalmboken af 1695. Bland dess 413 psalmer finnas visserligen
ett ganska stort antal psalmer (cirka 130), i hvilka någon direkt
hänsyftning på Kristus ej förekommer, men hela tänkesättet är så
genomsyradt af biblisk fromhet, att — utom i några starkt judiska
psaltarparafraser •— uppenbarelsen i Kristus är den underförstådda
förutsättningen för den sjungandes bön, betraktelse eller lofsång.
För Gamla psalmbokens gudsfruktan är den tankegång
karakteristisk, som talar ur rader som dessa:
Frimodigt jag framträder,
Dit ansigte beskåder
Igenom JEsum Christ . . . (G. Ps. 391: 4)
Och så får denna fromhet sin utomordentligt konkreta, naivt reella
gudsföreställning genom anslutning till Bibeln och Kristus.
1 S. AureliAugustini Confessionum Libri XIII (Ed. P. Knöll): Lib. III,
IV: »hoc solum me in tanta flagrantia refrangebat, quod nonien Christi non
erat ibi.. ., et quidquid sine hoc nomine fuisset quamvis litteratum et
ex-politum et veridicum, non me totum rapiebat».
2 Troeltsch, a. a., sid. 692 f.
3 Cit. e. Söderblom, Luthers religion (Svenska Spörsmål 18), sid. 15 f.
— Jfr Pascal, Pensées, Art. XV: vn, om Kristus: »C’est lui qui est le vrai
Dieu des hommes», »hors de lui il n’y a que vice, misère, erreurs, ténèbres,
désespoir, et nous ne voyons qu’obscurité et confusion dans la nature de
Dien et dans notre propre Nature» (Jfr XV: I, II).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>