Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WALLINS LÄROÅR SOM PSALMDIKTARE
’ 3
Denna gudsföreställning viker under sjuttonhundratalets lopp
för den naturliga teologiens »Förborgade och Höga Wasen » och det
rousseauanska känslosvärmeriets »gränslöst milde» Gud. Men
med romantikens och framför allt med den evangeliska väckelsens
genombrott återtager den bibliska liffullare och konkretare
gudsföreställningen sitt inflytande. I psalmen röjer sig detta redan i
viss mån hos Novalis. Hans »Geistliche Lieder» (1799) äro helt
kristocentriska, och därför kan Polyfem med skäl visa på dem såsom
förebilder af »kristlig» andaktspoesi.1 Det är något af det upplefdas
skälfning i stämman, när Novalis sjunger:
Was war’ ich ohne dich gewesen?
Was würd’ ich ohne dich nicht seyn?
Zu Furcht und Aengsten auserlesen,
Stand’ ich in weiter Welt allein.
Nichts wtlsst’ ich sicher, was ich liebte,
Die Zukunft war’ ein dunkler Schlund;
Und wenn mein Herz sich tief betrübte,
Wem tbät ich meine Serge kund?
Här är någon, som icke af konfessionellt fullständighetsintresse
företar sig att besjunga Frälsaren utan helt enkelt af tacksam glädje
för den sinnets befrielse från »hoffnungslosen Gram», som
erfarenheten af Kristus skänkt honom. Det är ej —■ såsom t. ex. i
Franzéns psalmförsök 1793 — blott om den en gång lefvande men nu
döde Kristus, som Novalis sjunger, utan han talar till honom såsom
den alltjämt lefvande och verksamme:
Du stehst voll treuer Liebe
Noch immer jedem bei,
Und wenn dir keiner bliebe,
So bleibst du dennoch treu.
1 Warburg (111. Sv. Litt. hist.2 III, siel. 235) har kanske rätt i att
hänvisningen till Novalis ej haft något direkt att betyda för Wallin (dock är väl en
psalm som N. Ps. 481 ej så litet besläktad med den hardenbergska mystiken),
men hans från Wirsén upptagna motivering: att Novalis’ psalmer »på grund
af sin med kristna bilder sysslande naturpanteism» skulle vara »omöjliga som
lutherska församlingssånger» vederlägges delvis af det förhållandet, att i nästan
alla tyska psalmböcker åtminstone fyra af Novalis’ femton Geistliche Lieder
ingå (Nelle, Geschichte des deutschen evang. Kirchenliedes3, sid. 264 f.) —
Wirsén uttrycker sig f. ö. ej fullt så kategoriskt: »i allmänhet», säger han,
äro Novalis’ psalmer »alldeles omöjliga som lutherska församlingssånger».
Se Wirséns minnesteckning öfver Franzén, Sv. Ak. Handl. fr. 1886, del II
(1887), sid. 419.
Kyrkohist. Årsskrift 1917. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
