Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - A. Gierow. Bidrag till det svenska militärkyrkoväsendets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA MI 1.1’I’ÄRKYRKOVÄSENDETS HISTORIA 125
liaben und jeder Kriegsoberst einen Priester, damit derselbe seine
beichtenden Leute aburteilen und ihnen die Busse angeben könne».1
1 öfverensstämmelse härmed bestämdes i Capitulare af 769,
c. i, att fursten skulle åtföljas af en eller två biskopar med kaplaner,
och att hvarje præfectus skulle medhafva en biktfader för folket.2
I synnerhet under Karl den stores tid har stor omsorg nedlagts på
själavården inom den frankiska folkhären.
Hela medeltiden igenom finna vi i de tyska konungarnes och
kejsarnes arméer biskopar, präster, abboter och munkar vid
furstarnes sida såsom rådgifvande ministrar, sekreterare och
personliga själasörjare, men ock såsom fältpräster för krigsfolket,
ja, såsom stridbara hjältar kämpande ej blott med andens svärd,
utan ock med världsliga vapen.
Detta sistnämnda stod dock till en början i bestämd strid mot
kyrklig åskådning. Kyrkomötena i Toulouse (633) och Meaux
(845) stadga straffpåföljd för brott häremot. Den anförda canon II
af Concilium Germanicum ställer sig i princip på samma
ståndpunkt, och gör medgivandena endast såsom undantag. Decretum
Gratiani (omkr. 1150) vill ej veta af förbön för på slagfältet fallna
präster, ja, clöpt mans fullgörande af krigstjänst var
diskvalificerande för prästvigning enligt flera medeltida statuter, och Thomas
af Aquino fördömer, att biskopar och präster draga i krig.3
Men detta till trots går utvecklingen åt motsatt håll.
Korstågstanken, med sin blandning af religiösa och världsliga motiv, har
förmedlat denna utveckling, som får sitt teoretiska stöd i den helige
Bernhards sedan flitigt brukade tolkning af Jesusordet om de två
svärden, som blifvit kyrkan gifna. Våldet blir i kristendomens tjänst
heligt och kan då icke längre anses Kristi tjänare ovärdigt, om än
kyrkan själf aldrig törstar efter blod.
Öfve"r religionskrigen går vägen vidare. Gränsen mellan dem och
de politiska krigen blir ofta flytande. Hvilket krigsföretag kan
icke nödtorftigt helgas med ett stänk af religion? Och då
medeltiden lyktas, kan det om dess siste påfve, Julius II, med sanning
1 Återgifvet efter Joseph Freisen, o. a. a. sidd. 3 f. I något annan form
förekommer stället aftryckt dels af EmERICH Bielik: Geschichte der k. ti. k.
Militär-Seelsorge und des Apostolischen Feld-Vicariates, Wien 1901, sidd. 1 f.,
dels af Junius Langhäuser, o. a. a. sid. 2.
2 Joseph Freisen, o. a. a. sid. 4.
3 Jfr Emanuel Linderhoi.m, o. a. a. sid. 82.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
