Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - A. Gierow. Bidrag till det svenska militärkyrkoväsendets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA MII.ITARKYRKO VÄSENDETS HISTORIA
besättningar hade 36 »predicanter» och Jakob Bagges 1567 med 45
skepp 34 präster. Vid de 4 fartyg, som samma år »förskickats
till farvattnen kring Narva» med en besättning af sammanlagdt
162 man, bestreds själavården af 3 präster. Alldeles bortsedt från
frågan om behofvet och lämpligheten’ af en så stor skara präster
vid flottan, hvilkas antal Johan III och hans efterträdare starkt
minskade, tyder i hvarje fall deras tillsättande af konung Erik
på raka motsatsen till ett underskattande af själavårdens betydelse
för vårt sjöförsvar.
Vidare inför Erik XIV ett n}/tt moment i prästens åligganden,
hvilket visar from omvårdnad om manskapets religiösa lif. Han
ålägger »Predikanterne,» som de sommaren 1565 synas
regelbundet börja benämnas, att »mhane folkett ghå till kors ». Uttrycket
förklaras omedelbart i det följande : »thätt är tacke Gudh för en godh
dagh och bidie Gudh om enn godh natth».
Denna nyhet i Erik XIV:s skeppsartiklar och sjörätt kan
möjligen äga ett visst kyrkohistoriskt intresse.
Af sammanhanget synes framgå, att uttrycket »ghå till kors»
icke är allmänt vedertaget.1 Hade så varit, hade det näppeligen
1 öfver hufvud taget, torde uttrycket i här förekommande betydelse
vara okändt i både äldre och nyare språkbruk med undantag för några senare
sjöartiklar. I Svenska Akademiens ordboks excerptsamlingar synes »gå till
kors» förekomma endast i följande sammanhang: »Utanför Kyrko Porten
(i Dalby, Värml.) stod et Trädkors–och därinvid en offerkista. De
dagar, som messfall war i kyrkan, gick en widskepelig Almoge til detta kors
och offrade för sig och sina Sjuka; men den som häruti war trög och efterlåten
blef beryktad för en sådan som gick hwarken til Kors eller Kyrka, et talesätt,
som ännu bibehåller sig i Wärmeland. [Fernow Wärmel. 304 (1773)] Anm.
I not hänvisas till Anonym 1683. M. S. » Närmare samband mellan denna
förklaring och den, som gifves i sjöartiklarna, där det icke gärna kan vara tal
om något sådant kors, tyckes alltså icke förefinnas. Förklaringen förefaller
sökt. Uttrycket torde hafva lefvat kvar, sedan den ursprungliga betydelsen
fallit i glömska, och en tillfällig förefintlighet af ett kors utanför Dalby kyrka
hafva gifvit upphofvet till kombinationen. Mera närliggande, vore då att
sammanställa »gå till kors» med den senare i krigsartiklarna återkommande
och ännu kvarlefvande benämningen korum (stereotyperad ackusativ af
chorus = sjungande skara) för morgon- och aftongudstjänsterna för
trupperna, i hvilket fall »kors» skulle uttalas med långt o. — Sedan detta ark
blifvit satt, har jag kunnat konstatera, att denna sistnämnda tolkning måste
vara den riktiga. I den särskilda samlingen »Sjöartiklar» i RA förekommer
i de därstädes förefintliga exemplaren läsarten kors i 4 exemplar, lthors i 2,
koors ii. I de förut j omtalade .skeppsartiklarna och sjöreglerna, som
utgåfvos under Karl IX :s hertigtid, staf vas ordet korss. En ganska sen
afskrift ur örlogsmanna Sällskapets manuskriptsamling i n:r 2 af Then
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
