- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Adertonde årgången, 1917 /
138

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - A. Gierow. Bidrag till det svenska militärkyrkoväsendets historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

A. GIEROW

siällan om åårsmotet gåå till kyrkio »\ liksom Articuli Orebrogenses
räkna »bortovarelse från gudstjänst» till skriftpliktiga synder.2

Prästerskapets besvär på Uppsala möte upptager frågan om
»huru man them rätta och näfsa skall, som intet gå til kyrkio eller
och ganska sällan». I prästerskapets privilegier (1607) punkt 23
tillförsäkras klerus makt att ställa dem till ansvar, »som försett sig
med grofva eder, svärjande och bannande eller eljest med
sabbatsbrott, Guds ords förakt eller försummelse till att göra sin gudstjänst».
Dessa skola, »efter som de skyldige finnas och deras lefverne
tillförene varit hafver, tillbörligen plikta och straffas». I
örebrobeslutet 1617 utföres detta vidare: »The, som utan trångmåhl, som
ordinantien förmäler, hålla sigh ifrån kyrkjan, reeåa eller arbeta på
sabbatzdaghen eller när folket är j kyrkjan på helgedaghar, böthe
till kyrkjan, effter som then tryckte kyrkebalken förmäler, 3
marker»3, hvilket stadgande auktoriserar den trånga judiskt-reformerta
sabbatsuppfattning, som under det närmast följande seklet präglat
både det allmänna religiösa medvetandet och lagstiftningen i vårt land.

De omtalade krigsartiklarna af 1567 upptaga ur gårdsrätterna
bötessatsen »Eenn Mark Orttiger» till de fattiga för hvarje
gudstjänstförsummelse, hvilket bötesstraff, kan förvandlas till en eller
två dagar »i Jern och hächtelse». Johan III låter i sina svenska
krigsartiklar inflyta motsvarande stadgande, hvars fängelsestraff
i den tyska upplagan ändras till »einen Tagk beij wasser vnd brott».

I 1590 års hofordning inför hertig Karl varningsmoment i
proceduren mot gudstjänstförsumlige: hofmarskalken skall »förste och
andre resan medh foglige ordh förmana till bättring».4 Visar sig
denna åtgärd fruktlös, mister den brottslige sin hof tjänst.
Kontrollen af stadgandets efterlefnad är lagd i hoffolkets egen hand.
Hvar och en har att i det stycket öfvervaka alla och att genom
fullständig rapport vederlägga ett möjligen misstänkt alibi för egen
räkning. Genomförandet af detta system torde förutsätta en
uppdelning af hoffolket på de olika predikolokalerna.
Anmärkningsvärdt är, att bötesstraffet borttagits, midt under det att
utvecklingen i öfrigt gick i riktning åt en utvidgad tillämpning af denna
straffart för brott mot kyrklig ordning. Förklaringen till detta
förhållande kan knappast vara någon annan än den, att hertig Karl,"

1 Efter E. Linderholm, o. a. a. sid. 35.

2 Efter A. T. Hammar: Kyrkotukt och kyrkolag inom den
svensklutherska folkkyrkan, Lund 1897, sid. 183.

3 Efter E. Linderholm, o. a. st.

4 Jfr Articuli Stockholmenses 1560.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:06:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1917/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free