Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - A. Gierow. Bidrag till det svenska militärkyrkoväsendets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA MILITÄRK Y R KO VÄSEN DETS HISTORIA 165
den–-»alldeles fördömdes; den, som därmed beträddes, borde
straffas som för dödelig synd, och den, som försvarade sådant skrock,
borde utstängas från kyrkan, undergå uppenbar skrift och böta tre
mark.1
I den bekanta skriften Om then Christelige Riddaren2 heter
det: »Så weet iagh en godhan stalbroder, som kan döjjua wärior,
at the skola intet bijta på tigh. Han henger tigli ock något på halsen,
at ingen skal warda tin Fiende». Och Arv. Aug. Afzelius berättar
en händelse från Karl X Gustafs krig i Polen om en brandenburgare,
som »berömde sig af att hafwa blifwit gjorder hård på det sättet,
att han i sin ungdom en gång, när han red genom en skog, hade
vit at satan fram och förlofwat sig till hoonom med kropp och själ,
om han wille gifwa honom den magten att döjwa egg och lod, så att
intetdera kunde bita på honom». Kontraktet uppgjordes, och en
tid gick allt efter beräkning. Men i slaget vid Warschau, fortsätter
berättaren, »blef mannen svårt sårad och uppsade kontraktet med
satan, den han aldrig hörde af sedan, utan gjorde såsom de andra
kamraterna med bön och psalm sitt chorum »,a
En kristianiserad formel för att döfva svärd anför Emilia
Fogelklou:
»Vår Herre red i Herrefärd,
då döfvade han alla svärd,
och alla vapen som han såg,
dem tog han udd och egg ifra»,4
om hvilken formel hon träffande anmärker, att den »påminner mera
om gamla Odinsgalder än om det Jesunamn man flyttat in i
besvärjelsen ».
Ett påtagligt vittnesbörd om frågans aktualitet vid tiden för
krigsartiklarnas tillkomst lämna de förut omtalade Anteckningar
af Johannes Thomæ Agrivillensis Bureus5 för den 15 januari 1625,
där vi läsa: »afhögs Erik Bengtsson Ekby som förra gången
dövade sverdet».
Straffbestämmelserna på denna punkt hafva sålunda icke varit
1 Sven Lagerbring: Swea Rikes Historia, Fjerde Delen,. Stockholm
1783, sid. 293.
2 »Försvenskat aff Nicolas Balck», Rostock 1599, B.
3 Arv. Aug. Afzelius: Svvenska Folkets Sago-Häfder, Stockholm
1860, IX: 2, sidd. 201 f.
4 Ur Fromhetslivets Svensk-historia, Stockholm 1916, sid. 33.
5 .Samlaren, årg. IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
