Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - A. Gierow. Bidrag till det svenska militärkyrkoväsendets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 8 2
A. GIEROW
§ 13 stadgar om formen för krigsprästs tillsättande. Af visst
intresse med hänsyn till den följande utvecklingen af ordningen för
militärprästerskapets anställande är den här gifna bestämmelsen,
att det är biskopen, som skall förordna mila Präster som brukas
vnder Krijgzfolket». Vederbörande biskop är den, inom hvars stift
krigsfolket är hemma. Förordna är här liktydigt med ordinera,
prästviga, samt förse med fullmakt, resp. missiv. Detta framgår
dels af den omständigheten, att denna § i motsatt fall skulle komma
att stå i strid med § 15, enligt hvilken vissa präster icke antagas af
biskoparna, en inadvertens, som vid sådant förhållande säkerligen
ej skulle hafva lämnats orättad i senare krigsartiklar, dels däraf, att
de tyska editionerna af denna militärkyrkoordning använda
uttrycket »ordiniret vnd den Regimenten zugeordnet —• — werden ».
Regements- och ryttareprästerna, hvilka dock enligt registraturet
från Gustaf Adolfs tid åtminstone ibland redan då hafva erhållit
kunglig fullmakt1, tillsattes af biskopen,och »Ingen Öfwerste eller
Ryttmästare hafwe macht at antaga någon Regementz eller Ryttarepräst
aff egit godh tyckie, vthan låte sigh nöyia medh den som Bispen
honom tilordnandes warder». Det är här enahanda princip, som
följes, hvilken möter i kyrkoordningen af 1571: »Hwar ock så kan
henda, att––then hon (solenen) bekommet oc presenterat haffuer,
icke är skickelig til sådana embete, ware tå thet j Biscopens macht,
at han ther til skickar en annan bättre».2 Motsvarande
bestämmelse finnes i kyrkoordningsförslaget af 1619.3 Det hvilar på
medeltida lagfäst sed, kodifierad i landskapslagarna.4
Så småningom nedsjönk dock socknemännens kallelserätt till
den ofta betydelselösa förmånen att få uttala en önskan, vid hvilken
biskqpen kunde fästa jämnt så mycket afseende, som han själf
behagade. Västerås’ ordinantia hade i första punkten stadgat:
»Biskoparne besörj e sockenkyrkorna, där de lösa äre. Dock hvar de
besörja dem med de klerker, som obekväme äre, manslagare, drinkare
eller de, som icke kunna eller vilja predika Guds ord: kan då konungen
någon bespörja, som bekvämare är, hafve våld drifva den
obekväme ut och besörja kj’rkan med den, som bekvämare är».5 Här
1 Bl. a. i’Riksregistr. för9/i0 1630, där 2 sådana fullmakter förekomma.
2 Kyrko-ordningar o. s. v., sid.126.
3 Ibin sid. 504.
4 Se sid. 85.
s Svenska Riksdagsakter I: 89 f. Citatet efter A. T. Hammar: Kyrko-
tukt ocli kyrkolag, Lund 1897, sid. 45.
Krigsprästers
tillsättning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
