Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - A. Gierow. Bidrag till det svenska militärkyrkoväsendets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA M [I,ITÄRKYRKO VÄ SENHETS HISTORIA 179
Vasa, och som sedan beröres i Karl IX:s privilegier för prästerskapet
1607 samt i svaret till de ofrälse stånden vid samma års riksdag,
förspelet till clen stora striden mellan statsmakt och kyrka om
Consistorium generale.1
Namnet konsistorium är sålunda efter ordets ursprungliga
innebörd här fullt på sin plats. Emellertid börjar på 1590-talet, såsom
Holmquist påpekar, benämningen konsistorium att då och då
ersätta domkapitel. Så i domkapitelsprotokollen från Uppsala och
Stockholm. Karl IX liksom ock prästerskapet på hans tid upptager
den importerade benämningen i officiella handlingar. Stockholms
och Strängnäs’ kapitel äro cle första, som konsekvent genomföra
namnförändringen, och i viss mån kyrklig sanktion erhåller detta
språkbruk i det biskopliga betänkandet af den 20maj 1624 med
anledning af kungl, maj :ts förslag till instruktion för Consistorium generale.
Militärkyrkoordningen ger oss ett intressant bidrag till frågan
0111 burskapet af namnet konsistorium i den tiden. I det antagligen
före 1621 uppsatta GA 1 talas om »Consistori sacker», medan de
senare AO och följande redaktioner skrifva »Capitels saker». Å andra
sidan införes i sistnämnda aktstycken följande anmärkningsvärda
passus: »Och hvad de i så motto göra, ware så kraftigt sosom ded
vthij någott anned Ordinari Consistorio förhandlatt wore» (AO).
Genom § 12 i militärkyrkoordningen fastslås sålunda i svensk
lagstiftning konsistorium såsom officiell benämning på
stiftsstyrelserna, medan identiteten mellan det nyinrättade fältkonsistoriets
och de gamla domkapitlens ämbetsbefogenhet för undvikande af
hvarje missförstånd understrykes genom fullmakten för det förra
att »tractera och slita alle Capitelssaker», detta enligt de senare
öfverarbetningarnas ordasätt. Terminologien är sålunda alltjämt
vacklande, men genom upptagande af det tills vidare segrande
konsistorium dels såsom officiellt namn på stiftsstyrelserna, dels såsom
benämning på den nya militärkyrkliga myndigheten har ytterligare
ett bestämdt steg blifvit taget framemot det utträngande af det
gamla, ärevördiga domkapitelsnamnet, hvaråt under en tid
utvecklingen syntes peka.
1 Se P. E. TlIVSELIUS: Smärre bidrag till svenska kyrkans historia,
i häft., Uppsala 1851, sidd. 55 ff.; X,. A. Anjou: Svenska kyrkans historia
från Upsala möte år 159.3, Stockholm 1866, sidd. 215 ff.; Olof Holmström:
Om kyrkostyrelsen inom lutherska kyrkan, Lund 1888, sidd. 85 ff.; A. T.
Hammar: Kyrkotukt och kyrkolag inom den svensk-lutherska folkkyrkan I,
Lund 1897, sidd. 62 ff.; Hjalmar Holmquist: D. Johannes Matthiæ Gothus,
Uppsala 1903, sidd. 132 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
