Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Erik Falk. Marsilius af Padua
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 oo
ERIK FALK
folket i sin strid mot kurian kan åtminstone lia bidragit att dana
Marsilius’ uppfattning om menighetens rätt i kyrkliga frågor.
År 1324 fullbordade Marsilius och Johan af Jandun Defensor
Pacis, och med denna skrift begåfvo de sig till tyske konungen
Ludvig af Bayern, som tog emot dem välillvigt. Härigenom
drogos de båda männen in i den stora strid, som då pågick mellan
påfvedöme och kejsardöme.1
Bland de strider, som utkämpats mellan påfvedöme och
kejsardöme, torde den mellan Johan XXII och Ludvig af Bayern hafva
tilldragit sig jämförelsevis ringa uppmärksamhet, åtminstone i
populära framställningar. Orsakerna härtill äro tydliga. Här var
det ej någon kamp mellan öfverlägsna personligheter, sådana som
Gregorius VII, Fredrik Barbarossa eller Fredrik II. Ej heller kom
det nu i allmänhet till några strider med spännande tilldragelser,
0111 man undantager Ludvigs kejsarkröning. Striden utkämpades
hufvudsakligen genom skrifter, motsatserna framträdde mest
teoretiskt. Teorierna hade nu ej samma makt öfver sinnena som
förr, och därför medförde ej manifesten å ömse sidor lika kraftiga
konflikter i den praktiska politiken.
I skriftväxlingen återkommer mycket af de gamla argumenten,
som gång efter annan upprepats under striden mellan kejsardöme
och påvedöme; i allmänhet drifvas de nu å ömse sidor till sin spets.
Men mycket nytt kommer äfven in, och ingen bringar så mycket
nya synpunkter och en så klar sammanfattning af de gamla som
Marsilius af Padua.
Efter en långvarig konklav blef år 1316 Jacob Duèse, som genom
rikliga mutor lyckats vinna kardinalernas flertal, väld till påfve
och antog namnet Johannes XXII.2 Det var ej någon obetydlig
man, men en man utan någon andlig flykt. Han var en liten
skinntorr gubbe, ständigt och outtröttligt verksam. Han såg såsom sin
främsta uppgift att skaffa kurian ökade inkomster såsom den för-
1 Det grundläggande arbetet för denna strid är K. muller, Der Kampf
Ludwigs des Bayern mit der römischen Kurie. Tübingen 1879. Resultaten
af alla undersökningar sammanfattas af Hauck i Kirchengeschichte
Deutschlands v, i. Leipzig 1911. Jämför äfven Holmovist, Den senare medeltidens
kyrkohistoria, där ytterligare litteraturhänvisningar finnas.
2 Han var bördig från staden Cahors, och det påpekades äfven af
samtiden, att detta var en växlarnes och affärsmännens stad. Man ville därmed
antyda, att Johannes liksom hade affärsgeniet i blodet. Af dem, som ej ville
erkänna honom som påfve, kallades han Jacob från Cahors (Jacob de Caturco).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
