Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Erik Falk. Marsilius af Padua
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARSILIUS AF PADUA 2 1 5
2 o i
hade nyttjanderätten. Spiritualerna, som häri endast sågo ett
kringgående af fattigdomsbudet, drefvos öfver till opposition mot
påfvedömet, och för många af dem framstod påfven som antikrist.
Dessa spiritualer voro talrikt representerade i Provence, där
Johannes Olivi bland dem uppträdde som lärare. I Toscana leddes
spiritualerna af Ubertino af Casale. År 1312 på konciliet i Vienna
fördömde Clemens V flera af Olivis satser och försvarade ordens
nyttjanderätt till sina egendomar.
Johannes XXII kunde naturligt nog ej hafva några sympatier
för krafvet på fattigdom. Genom konstitutionen »Quorundam
exi-giit» af 1317 fördömde han spiritualerna, och ordensgeneralen
Mikael af Cesena fordrade deras fullständiga underkastelse. Orden i
sin helhet höll dock fast vid läran om Kristi fullständiga fattigdom
och vid fordran på personlig egendomslöshet hos ordens medlemmar.
Då år 1321 en dominikan angrep satsen, att Kristus och apostlarna
ej haft egendom, uppträdde följande år hela orden häremot med
skrifvelser till påfven och hela kristenheten, undertecknade af bland
andra Mikael af Cesena och Occam. Johannes förklarade då, att den
romerska kyrkan ej längre ville öfvertaga egendomsrätten till
minoriternas besittningar. Dessa skulle härigenom tvingas att äfven
formellt framträda såsom innehafvare af egendom.
Härigenom bröts fiktionen, att orden efterlefde armodsbudet, och en
våldsam oro framkallades bland fransiskanerna. När orden
protesterade, sökte påfven nedslå allt motstånd, i det han förklarade
läran om Kristus’ och apostlarnas fattigdom för kättersk. Mikael af
Cesena kallades till Avignon men undandrog sig att komma. Han
jämte Occam flydde till kejsar Ludvig, som då befann sig i Italien,
och vistades sedan en tid vid hans hof. Orden var sedan splittrad i två
grupper, af hvilka den ena fogade sig under påfvedömet, den andra
åter framhärdade i opposition och slöt sig till påfvens motståndare.
Denna strid inom fransiskanerorden upprörde hela kristenheten,
ty denna orden var den populäraste af alla, och dess inflytande
trängde längst ned bland de djupa lagren. Striden gällde mycket
mera än en munkordens organisation. Det var en konflikt mellan
olika kyrkobegrepp: kyrkan såsom en rent andlig makt eller kyrkan
såsom en hierarkisk institution med äfven världslig makt. I
spiri-tualernas uppträdande och läror låg en opposition mot den riktning
påfvedömet tagit, mot hela påfvarnas ekonomiska politik, mot de
andliges förvärldsligande. Vidare berörde striden lekmännens
ställning till kyrkan och betydelsen af prästens kall såsom medlare
mellan Gud och människorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
