Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Erik Falk. Marsilius af Padua
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 2 0 ERIK. FALK
gionen, och den kunde filosofef och statslärare ej utreda; men då
detta lifvet var en förberedelse för det kommande, vore religionen
äfven i viss mån en statens angelägenhet.
Staten uppfattas af Marsilius liksom af Aristoteles som en
organism, där hvar och en hade sin särskilda uppgift att fylla. Då
människorna af naturen voro utrustade med skilda anlag, fördelades
de på olika verksamhetsområden eller yrken. Statens olika
uppgifter eller funktioner voro sex: agricultura, artificium, militaris,
pecuniativa, sacerdotium, judicialis seu consiliativa, och därför
uppdelades mänskligheten i sex hufvudsakliga klasser eller stånd:
åkerbrukare, handtverkare, krigare, handelsmän, präster och
domare. Marsilius betecknar sålunda sacerdotium såsom en
statsfunktion, ehuru han medger, att meningarna därom vore delade.
Han framhåller, att vissa sidor af religionen ej äro åtkomliga för
det mänskliga tänkandet eller kunna göras till föremål för statens
omvårdnad, och dem lämnar han åsido. Men han häfdar, att
religionen och prästerskapet äro nödvändiga för att hålla människorna
i tygeln och upprätthålla det allmänna lugnet och sålunda i viss
mån fylla en funktion i det världsliga samfundet.
Marsilius låter sålunda statens uppgift omfatta hela människan,
i hvad som har afseende på detta lifvet. Han vill sålunda ej
erkänna en kyrklig makt vid dess sida, som kan utöfva världslig makt.
I detta afseende träder han i motsättning till föregående
tänkare, som läto kristenheten under Guds ledning styras af
sacerdotium och imperium, af hvilka det förra gjorde anspråk på
företrädet och utrustades med äfven världslig makt. Härigenom
öfvervinner Marsilius den dualism, som föregående statsrättslärare
haft att kämpa emot. Om Marsilius sålunda ej bortser från att
staten har en uppgift att förbereda människorna för det eviga lifvet,
lägger han likväl tyngdpunkten af statens verksamhet i arbetet
för ett godt tillstånd här på jorden.
Samhället återigen regeras af lagarna, och Marsilius skiljer
mellan de af Gud stiftade lagarna och dem, som stiftats, af
människorna. De fullkomligt goda människorna före syndafallet hade
ledts af den gudomliga lagen, den ofördärfvade naturrätten. Efter
syndafallet blef det nödvändigt att stifta lagar vid sidan af Guds lag
och ordna ett samhälle med en organiserad styrelse. De af Gud
stiftade lagarna äro alla människor fortfarande underkastade, de
kunna ej förändras genom någon makt på jorden hvarken andlig
eller världslig, men deras efterlefnad kan ej heller af staten fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
