Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Erik Falk. Marsilius af Padua
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 2 0 ERIK. FALK
sökt framställa kröningen såsom en verklig bekräftelse af valet och
därigenom sökt tillintetgöra kurfurstarnas makt, hvilken åter var
en delegation af det romerska folket. Under striden hade påfvarna
användt andliga medel för att betvinga sina motståndare och löst
trohetsbandet mellan furstar och undersåtar samt framkallat split
inom riket. Ett koncilium borde därför sammankallas för att hålla
räfst med påfvedömets missbruk; framför allt borde man fråntaga
påfven makten att bortgifva andliga län.
Defensor pacis slutar med ett upprepande, af skälen för och
mot påfvedömets allmakt.
Marsilius’ arbete blef snart nog bekant i Avignon och väckte
där förbittring. Man kunde ej tänka sig ett farligare angrepp på
hela det rådande systemet inom kyrkan. Påfven lät genom en
kommission ur Defensor pacis utleta de farligaste irrlärorna för att
bemöta dem. De voro i. Att ali kyrkans världsliga egendom står
under kejsaren och att denne kan taga den som sin egen. 2. Att det
tillkommer kejsaren att tillrättavisa och straffa påfven, att af- och
tillsätta honom. 3. Att den helige Petrus ej varit kyrkans öfverhufvud
mer än hvilken annan som helst af apostlarna, och att Kristus ej
insatt något öfverhufvud öfver kyrkan efter sig eller gjort någon
till sin vikarie. 4. Att alla präster enligt Kristi instiftelse hafva
samma myndighet och jurisdiktion. 5. Att påfven och den romerska
kyrkan ej kunna pålägga någon människa straff, om ej kejsaren
gifver befogenhet därtill. 6. Att hvilken präst som helst kan lämna
absolution för synder lika väl som påfven.
Öfver dessa Marsilius’ läror infordrades utlåtanden af kända
teologer. Några af dessa finnas bevarade och visa den katolska
ståndpunkten.1 De besvara alla frågorna på ett för påfvedömet
fördelaktigt sätt. Kyrkans egendom stode under kyrkan; dock erkännes,
att om vissa områden hörde under kejsarens länshöghet, äfven de
andlige voro skyldiga att rätta sig efter länsrättens bestämmelser.
Att kejsaren skulle hafva någon jurisdiktion öfver påfven förnekas
alldeles. Han kunde ingripa, endast om påfven frivilligt ställde sig
under kejsarens dom, eller på uppmaning af kyrkan och
kardinalerna, om påfven vore en uppenbar kättare. Med påfvevalet hade
kejsaren intet att skaffa. Påståendet, att Kristus ej insatt någon
1 Dessa utlåtanden jämte flera andra skrifter, som beröra striden mellan
Ludwig af Bayern och påfven, äro tryckta i Scholz, Unbekannte
kirchenpolitische Streitschriften aus der Zeit Ludwigs des Bayern. Rom 1911, 14.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
