- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Adertonde årgången, 1917 /
225

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Erik Falk. Marsilius af Padua

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MARSILIUS AF PADUA 2 1 5

världsliga rätten vore ej förkastlig, men den borde normeras och
ledas genom den kanoniska rätten, genom de påfliga dekretalerna,
som innehölle de fullkomliga rättsidéerna. Påfvens makt är
sålunda den högre, och påfven har endast tillåtit kejsaren att utöfva
den världsliga makten.

Rörande påfvens insättande af Gud och hans ställning som
Kristi ståthållare anföras de vanliga argumenten. Rätten att välja
påfve tillkomme kardinalerna, som leddes af gudomlig inspiration;
rätten att afsätta honom tillhörde konciliet. Kejsarvalet återigen
kunde förrättas endast af dem, som hade påfvens uppdrag därtill.

Då påfven vore öfverstepräst för hela kristenheten, var han ej
bunden vid något visst biskopsdöme, och hans ställning inom kyrkan
var ej beroende af att han bodde i Rom. Armodsbudet framställes
såsom gifvet af Kristus för hans samtida men utan att hafva
giltighet för alla tider.

Som synes, stå de motsatta uppfattningarna mot hvarandra
utan någon förmedling. Å ena sidan den af Gud genom påfven ledda
kristenheten, å andra sidan en kristenhet, hvars ledning ligger hos
folket och folkets målsman kejsaren.

Marsilius följde kejsaren tillbaka till Tyskland, när denne
lämnade Italien, då det tydligt visade sig, att han ej där kunde upprätta
någon fast makt. Kejsaren sökte snart försoning med påfven, och
det fördes långvariga underhandlingar dem emellan utan något
egentligt resultat. Ludvig kunde ej rubba påfvens ställning inom
kyrkan, men själf kunde han trots afsättning och bannlysning
bevara sin makt i Tyskland. Ingendera parten vann sålunda
någon afgörande framgång. Frågan om det romerska konungavalet
afgjordes genom kurföreningen i Rense 1338, där det häfdades, att
den af kurfurstarna valde hade rätt till makten oberoende af
påfvens stadfästelse.

Under sina förhandlingar med påfven erbjöd sig Ludvig ibland
äfven att öfverlämna Marsilius till påfvens dom. Faktiskt skyddade
han honom likväl mot hvarje förföljelse, och Marsilius fick dö i lugn
i Tyskland år 1342 eller 43. Hvilken ställning han då innehade
och om han hade något större inflytande, därom vet man intet.

Utom de nu omtalade skrifterna har Marsilius författat
ytterligare två. En bär titeln De translatione Imperii romani. Den är
antagligen författad i Tyskland på anhållan af kejsar Ludvig. För
öfrigt är den föga originell, ty den är i hufvudsak ett återgifvande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:06:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1917/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free