Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - D. Fehrman. Lunds domkapitel och prästbildningen under 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
D. FEHRMAN
som gör sig gällande på det kristliga lifvets bekostnad.
Antagligen har det varit ett visst begär att reagera häremot, som
föranledde honom att stundom godkänna kunskaper, som han
bort underkänna. Principen att undvika ensidigt teoretiska
värdesättningar må vara riktig, men Svedbergs sätt att tillämpa den
var farligt i en tid, då den genomsnittliga kunskapsnivån höll sig
så nära minimum. I jämförelse med Spegel har nog Svedbergs
regim medfört en tillbakagång hvad den teoretiska prästbildningen
angår, och hvad som är kändt om de följande biskoparna i
Skara stift, ger anledning förmoda, att situationen snarare blifvit
sämre än bättre. Bland de öfriga stiften tycks Strängnäs ha
varit bland de bättre lottade. Här residerade E. Benzelius
d. ä. 1687—1700. Han var en ansedd läroboksförfattare:
Bre-viarium historiæ ecclesiasticæ, deri under nära ett århundrade
använda Epitome rhetoricæ ecclesiasticæ, m. fi. Både för
exa-minator och examinander bör det ha varit en hederssak att
bringa dem behörig tribut. Hans eftermäle vittnar också om,
att han gått strängt tillväga i prästexamen och genom
upprepade kuggningar förstått göra sina fordringar respekterade
(H. Afzelius, E. Benzelius d. ä., II, sid. 11 f.). Efterträdaren,
E. Bilberg (1701 —17), uppges rent af som reformator af de
teologiska studierna. Om den följande tiden är det svårt att
döma; det allmänna intrycket man får är brist på kraftiga
ledare. Först hos J. Serenius (1763—76) kan man konstatera
ett starkare intresse för saken ifråga. Han ville att »unga präster
med kavaljersseder skulle inkallas till konsistorium, där
examineras in theologia morali et disciplina ecclesiastica, och då de
blefve befunna utan vederbörlig kunskap i sitt stånds
sannskyldiga belefvenhet, skulle de genom protokoll levereras från
biskop till biskop i stiften med sådant loford, som de förtjäna»;
detta riktas mot sådana, som försumma sin bok, slösa bort sin
tid och fara omkring i socknen för att smickra de högre (K. A.
Hagström, Strengnäs stifts herdaminne, I, sid. 151). Äfven
om en så radikal plan ej var genomförbar, kan man förstå
Serenius’ ifver att råda bot på det onda, och han var ej den,
som lät sina åtgärder stanna vid blotta ord. Att han med de
resurser, som stodo honom till buds, tvingat fram bättre
kunskaper både hos ordinander och ordinerade, kan man taga för
gifvet. Om de, som följt honom i ämbetet, också förmått följa
honom i ämbetsutöfning, synes tvifvelaktigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
