Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - D. Fehrman. Lunds domkapitel och prästbildningen under 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
D. FEHRMAN
insats icke fått någon allmän eller varaktig karaktär. Flera
namn än de ofvan anförda skulle kunna nämnas, om man ville
föra betraktelsen utöfver de mera framträdande initiativtagarnes
rad. Men då redan för dessa svårigheter tillkommo, som läto
resultaten synas väsentligen svagare än ansträngningarna, torde
icke mycket bjuda sig af natur att göra intrycken ljusare.
Det återstår att nämna något om de stift, som hyste
akademier inom sina egna gränser. Här bör man kunna påräkna
en större procent präster med akademisk utbildning bakom sig.
Här torde man också kunna finna de bättre eller åtminstone
jämnare examensfordringarna. I Upsala ha biskoparna icke
gärna kunnat spela samma roll för prästbildningen som på andra
ställen. De kommo i regeln dit först vid framskriden ålder,
och ombytena voro täta. En långvarigare verksamhetstid var
beskärd åt O. Svebilius, som 1681 förflyttades dit från
Linköping, och på hans lott föll det att medverka till
omorganisationen enligt 1686 års kyrkolag; hans skicklighet därtill kan
svårligen betviflas. Om E. Benzelius d. ä., ärkebiskop 1700
-—09, och Spegel (1711 —14) ha vi förut talat. Därpå kom
M. Steuchius 1714—30. Han hade förut varit biskop i Lund,
och vi få i sammanhang med Lundaförhållanden skärskåda
honom som examinator. Hans verksamhet hade under de tolf år,
som gingo närmast före biskopsutnämningen, riktat sig mer på
andra intressen än de lärda, men han var en energisk och
fordrande natur, och kunde han än ej leda utvecklingen in i nya
banor, så har han nog, äfven hvad "prästbildningen beträffar,
sett till, att de gamla noggrant iakttogos. J. Steuchius
efterträdde omedelbart sin fader, och detta tycks ha varit hans
märkvärdigaste egenskap. »Hvari hans förtjänster för öfrigt bestått,
är icke bekant», förklarar P. G. A. i Biogr. Lexikon. nordins
undersökningar angående prästexamenspraxis i Upsala är
väsentligen baserad på material från de båda Steuchiernas tid, och
han uttalar följande omdöme däröfver. »Kurserna voro utan
tvifvel af ganska ringa omfång; alla ämnen och framför allt det
viktigaste, dogmatiken, läste man ju ordagrant utantill efter
läroboken, hvarigenom studiet blef tämligen katekesmässigt,
hvilket också märkes vid förhören. Frågorna äro korta,
upprepas ofta ordagrant i nästan hvarje examen, och med svaren
förhåller det sig på samma sätt. Man märker så väl, huru
bortkommen examinanden är, så snart examinatorn vågar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
