Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - D. Fehrman. Lunds domkapitel och prästbildningen under 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
D. FEHRMAN
under fullständigt bortseende från såväl personliga kvalifikationer
som föregående förberedelser för det prästerliga kallet. Det
aftagande intresset för kyrkliga ting och den tilltagande kritiken
ej blott af häfdvunnen teologi utan af kristligt trosinnehåll
öfverhufvud har snarast varit af natur att hämma arbetslusten hos
dem, som förberedde sig till teologiska kunskapsprof. Några
pedagogiska reformer af värde för den svenska prästbildningen
har det utgående 1700-talet ej åstadkommit. Wallqvist påstår
t. ex., att han under 10 år såsom biskop ej funnit någon komma
från akademien med präststudier, men däremot »många yfviga
sofister utan system, pratmakare med glosor» o. s. v. (westling,
Om upplysningstidens svenska kyrka, K. A. 1916, sid. 192).
Några personer i ledande ställning med kraft och förmåga att
definitivt bringa utvecklingen på rätt spår funnos ej att tillgå.
Under sådana förhållanden betydde det kanske ej så mycket,
att man verkligen lyckades i någon mån förbättra de sämst
af-lönade prästernas ställning. Initiativet synes ha utgått från
biskop A. Forssenius i Skara (1767—1788) vid riksdagarna 1760
och 1765 (jfr J. Warholm, Skara stifts herdaminne, I, sid. 43,
samt Prestlöneregleringskomiténs betänkande (1903), II: IV, sid.
XXV, anm. med dess för en lekman något dunkla uppgifter).
Resultaten af Wallqvists och Nordins berömliga
ansträngningar för en höjning af prästernas villkor — de yttre såväl
som de inre — ha väl också mestadels stannat vid att kurvan
icke sjönk så lågt, som den annars skulle ha gjort; att vrida
den i uppåtgående riktning ha väl icke ens de förmått.
Det må emellertid påpekas, att vi här endast sysslat med
prästbildningen, i den mån den normerades genom yttre medel
och påtryckningar. Säkert är, att det äfven under 1700-talets
mest vanlottade tidsskeden funnits präster, som utan hänsyn
till yttre kontrollbestämmelser både sökt och lyckats att fylla
måttet. Det är dock ingalunda gifvet, att denna kategori, med
den form examensväsendet hade, låter sig beräknas efter
officiella examensprotokoll.
En mentalreservation, med hvilken välvilliga examinatorer
kunde lugna sina samveten, var den, att domkapitlen åtminstone
beträffande de yngre prästerna ägde rätt och plikt till kontroll
öfver vederbörandes förkofran i kunskaper När en biskop vigt
någon med underhaltiga kunskaper, kunde den svage förständigas
att inom viss tid ånyo infinna sig till examen. När yngre präst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
