Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - D. Fehrman. Lunds domkapitel och prästbildningen under 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
D. FEHRMAN
captu auditorum.) Är det tillåtet att pro suggestu citera
profana författare? (Ja, men sparsamt.) Hvad är adiafora? Få
adiafora afskaffas motståndare till behag?
1751, den 27 april frågas bl. a. huruvida någon med
oför-kränkt samvete kan öfverge sin ordinarie pastor och hos en
annan söka curam salutis. Svaret är: non, nisi superiores propter
scandalon aliud decreverint. Det är väl ett genom pietisternas
tillvägagående inkommet spörsmål, som här.affärdas.
Ofta synas frågorna i theologia casuistica vara afsedda att
sätta examinandernas reflexionsförmåga på prof, och man
märker, att på detta område rådde icke tillnärmelsevis samma
säkerhet, som i de fall, där ur läroboken inlärda svar funnos att
tillgå. Enligt protokollet den 22 juni 1754 framkastade
biskopen frågan, huruvida man med oförkränkt samvete kan säga,
att Gud och människa äro ett i Kristus på samma sätt som i
triniteten de tre personerna äro en Gud. Examinanderna blefvo
formligen öfverrumplade. Det heter: Brenning negando primum,
sed mox affirmabat. Hartelius negabat, Grönqvist
affir-mabat. Huruvida Grönqvists mening godkändes af den
lärde biskopen, därom förmäla ej handlingarna. Vidare:
uppfatta vi Kristus riktigt, om vi föreställa oss hans två naturer
såsom två delar af utium compositum? Äfven här voro
meningarna delade, utan att biskopen nedlät sig att till sist ge
någon ledning till frågans lösning. En lika svårbesvarad fråga
är denna, hämtad ur ett odateradt protokoll 1752: Om tvifvel
uppstå hos någon angående Skriftens auktoritet, hur skola dessa
tvifvel kunna häfvas? Svaret lyder tämligen diplomatiskt:
Sådana tvifvel kunna häfvas genom att betrakta de Skriftens
kriterier, såväl interna som externa, hvilka uppräknas i loci
communes. Hur man bör förfara, där ej loci communes göra
tillfyllest, var en fråga, som en rättskaffens examinand med
fasa skulle visat bort från sig — åtminstone i själfva examen.
Ett odateradt blad med biskopens handstil, antagligen
tillhörande protokollen omkring 1760, innehåller följande
synnerligen behjärtansvärda fråga: en person som iakttar angores
conscientiae hos en annan, hur skall han göra för att icke själf
råka in eandem melancholiam? Men examinator måste själf
komma de unge männen i deras rådlöshet till hjälp i en diskurs,
hvari han på ett öfvertygande sätt uppvisade fontes melancholiae
såsom superbia och desperado samt framhöll vikten af att icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
