Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - D. Fehrman. Lunds domkapitel och prästbildningen under 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t.UNDS DOMKAPITEL OCH PRÄSTBILDNINGEN UNDER 1700-TAI.ET 341
okyrkliga tendensenia, fast kraftåtgärderna mer voro af natur att
ådagalägga kyrkans inre hjälplöshet än att ersätta de begångna
försummelserna. De — för att använda ett mildt uttryck —
er-barmliga profven på theologia casuistica visa ock, hur fjärran
1700-talets svenska ortodoxi från en sida sedt kommit från hvad
som är det innersta i det religiösa lifvet. (Att förhören i
theologia casuistica mot århundradets slut nästan upphöra, var väl
ingen förlust, men icke heller något gynnsamt symptom.)
Samvetsfrågorna dragas ned på ett abstrakt plan för att upplösas
i begreppsklyfverier; greppet därom når egentligen aldrig till
sakens kärna och verkar ofta rent af otympligt. Utan att göra
pietismens representanter — präster eller lekmän — till
mönster, hvilka kyrkans prästerskap i allo borde lia efterliknat, kan
man dock med visshet antaga, att de frågande, som vände sig
till dem, i regel fått mera träffsäkra och mera förstående svar.
Jämförelsen utföll således ingalunda till kyrkans fördel. Dessa
bilder från kyrkans ställning med svärdet draget men ögonen
slutna inför de med henne konkurrerande strömningarna, deras
innebörd och deras verkliga syften, ställa måhända i skarpare
dager än förut orsakerna till de sorgliga företeelser af på samma
gång maktlöshet och halsstarrighet, som prägla hennes
själf-försvar. Man förstår också lättare, hvarför emancipationen,
sedan den väl kommit i gång, så ogärna ville böja sig; just på
de punkter, där den samlat hela sin energi, saknade flertalet
prästerliga motståndare om ock utan sin egen skuld
förutsättningarna för att fatta själfva saken. Det gaf dem ett sken af
mindervärdighet, som är lätt begripligt och säkert ej alltid varit
oberättigadt. Att bakorn den stora motsättningen legat andra
och djupare orsaker, är ej därmed förnekadt. Det kan nu
invändas, att kyrkan inför den nyare tidens många ensidigheter
hade mera rätt, än hon själft kunde se eller uttrycka. Det
utesluter dock ej, att lion samtidigt hade mer orätt eller
försummat mer, än hon anade.
Att ett drag af onödig och torr skolastik i så många fall
lagt sig öfver problembehandlingen, är egentligen ej den svenska
teologiens fel; det var en naturlig följd af beroendeförhållandet
till utlandet. Trots besynnerligheter och förkonstlingar är dock
sträfvan ärlig att hålla fast det, som reformationen lefde af.
Man bör ej frånkänna den tiden verklig känsla för hvad som
låg bakom formerna. Tonvikten samlar sig så pass bestämdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
