Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - D. Fehrman. Lunds domkapitel och prästbildningen under 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
D. FEHRMAN
kring det, sora för reformatorerna utgjorde de stora
hufvud-frågorna, synd och nåd-, återlösning m. m., att det ej gärna
kan vara fråga om blott mekanisk rekapitulcring. Emellertid
gör sig äfven här gällande något af ortodoxiens sorglöshet.
Det var icke nog, att de blifvande prästerna ställdes utanför
det, som utgjorde pietismens och upplysningens starka eller
farliga sidor. De ha icke heller fått nödig hjälp att förstå,
hvarför det bästa i ortodoxien var sådant det var. Och ju mer
en examinand visar sig i stånd att följa examinatorn vid hans
flykt genom de högre dogmatiska rymderna, desto mer känner
man sig frestad att fråga, hur mycket af det mödosamt inlärda
innehållet, som var hans eget. Trots hvad som kunnat finnas
af ärlighet och allvar i ortodoxien •— den går dock ej fri från
förebråelsen att i sin sorglösa förtröstan på att för alla och en
hvar gälla som något alldeles själfklart ha befordrat en opersonlig
ställning till den åskådning, hvartill den ville binda sina
förkunnare. I profven återspeglas ju just de förutsättningar,
hvarmed ortodoxien försett sacri ministerii candidaterna vid deras
inträde på den prästerliga banan.
Vi stanna vid några allmänna iakttagelser rörande sättet, på
hvilket de teologiska tankarna framträda.
En karaktäristisk färgton hvilar öfver det hela redan genom
den roll, som bekännelseskrifterna spela. Huruvida man under
de två senaste tredjedelarna af 1700-talet sysslat med själfva
de symboliska texterna i någon större omfattning, kan vara
tvifvelaktigt; före den stora luckan 1719—34 tyda däremot
tecknen på, att åtminstone somliga punkter i Konkordieboken lästs
i original, och under denna period befann sig ock, såsom
förhören utvisa, ämnet symbolik på höjden af sitt anseende. En
fråga som denna: »beskrif Sonen enligt Athanasii symbol» (jfr.
1697), är ju ganska typisk. Redogörelsen för omvändelsens
delar enligt Apologien (jfr 1710) häntyder också på studium af
själfva texterna. Att Konkordieformeln ej lagts åt sidan,
framgår af flera ställen. Apostlarnas författarskap till Symbolum
apostolicum och bevisen därför var en tradition, stadd på
utgående. Den hålles uppe ännu vid de första förhören under
vår period, men redan 17x4 erkännes symbolet vara
efterapo-stoliskt. Symbola förklaras (i opposition mot pietisterna) för
inspirerade (jfr 1710). Denna punkt synes man senare ha dragit sig
för att beröra; hvad de symboliska böckerna angår, så inskrän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
