Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - D. Fehrman. Lunds domkapitel och prästbildningen under 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
D. FEHRMAN
bevisas ur Gamla testamentet (jfr 1710 m. fl.). — Det
konfessionella medvetandet är tydligt utprägladt både gent emot
katoliker och reformerta. Gent emot de senare synes egendomligt
nog predestinationsläran spela en mera framträdande roll än
nattvardslära och kristologi, särskildt under 1700-talets två
mellersta fjärdedelar. Någon sammanhängande insikt i t. ex. den
reformerta kyrkans åskådning har man icke haft, men dess
bekännare utmålas i svarta färger: de anklagas för att indirekt
vara ateister (jfr 1780), att anse Kristi tillfyllestgörelse
ofullständig (jfr 1794), m. m.
I fråga om den dogmatiska typen märker man genast, hur
intellektualismen är fullständigt obruten hela århundradet
igenom. Hvad som här närmast är ägnadt att förvåna är, att
afståndet mellan teologi och naturlig religion är — eller rättare
framställes såsom — så kort. Redan den formella filosofien
tillskref man viktiga dogmatiska uppslag t. ex. i nattvards- och
arfsyndsläran (jfr 1780). Den naturliga teologien sättes mycket
högt. Hvad den icke kan komma till rätta med, d. v. s.
bevisa, är läran om triniteten och om undren. Det är den sanna
teologiens öfverlägsenhet i att behandla några metafysiska
begrepp, som grundar dess företräden. Så djup känslan af
motsats mellan uppenbarad och naturlig religion under större delen
af århundradet faktiskt än var — man var icke i stånd att samla
den i något bättre än dessa uttryck, som föga återge af hvad
som rör sig innerst i det personliga fromhetslifvet. Därför är
ställningen vid 1700-talets slut och början af l8oo-talet lätt
förklarlig, när tungan på vågen lämnade sitt gamla läge och
endast genom för ortodoxien lyckliga tillfälligheter undgick att slå
öfver åt motsatta hållet. Uppenbarelsens auktoritet var det
emellertid aldrig på allvar fråga om att rubba. Därför är också
inspirationsläran — -inklusive förhållandet mellan Guds ord och
Skriften — hela perioden igenom ett omtyckt ämne.
Att uppräkna de resp. dogmatiska detaljfrågor, som varit
på tal, är onödigt. Vi hänvisa till det anförda materialet samt
därvid gjorda iakttagelser och påpeka därutöfver endast,
hurusom läran om ordo salutis och om Kristus (ej minst
communi-catio idiomatum) drifvits utan egentlig afmattning. Den enda
förskjutning, som tilldrager sig något intresse, är, att det
kon-fessionalistiska draget, som så starkt präglar begynnelseperioden,
efter 1700-talets midt i någon mån fick vika för synpunkten:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
