Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - D. Fehrman. Lunds domkapitel och prästbildningen under 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I.UNDS DOMKAPITEL OCH PRÄSTBILDNINGEN UNDER i7OO-TALET 2 2Q
förhållandet mellan teologi och förnuft. Det är emellertid blott
fråga om ett mer eller mindre. Konfessionalismen försvinner
ej, och den naturliga teologien stod högt i kurs redan från
början. — Allt präglas af den genomgående formella bearbetning,
sotn var den ortodoxa dogmatiken egen, samt de logiska
indelningar och uppdelningar, hvarpå så mycket skarpsinne ödats.
Om värdet motsvarade arbetet därmed, må lämnas oafgjordt. I
förbigående må endast erinras om en klassificering, som genom
sin yttre form förtjänar att räddas från glömska: baptismus
»flaminis, fluminis och luminis».
Det exegetiska studiet har tydligen endast varit ett
appen-dix till dogmatiken. Hvad som kräfdes utom öfversättning,
resp. uttagande af satsdelar var endast att tillräckligt noga
prässa texten. Resultatet blef genast en fix och färdig dogm.
Många karaktäristiska exempel finnas anförda bland excerpten.
Vi inskränka oss till att hänvisa på ett fall: när det heter:
»Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta!» är därmed uttaladt, att
omvändelsen härrör från Gud allena, ty skapa betyder ex nihilo
producere (jfr 1698). Under sådana omständigheter är det
gifvet, att någon blick för den historiska miljö, hvarur en
bibeltext framgatt, är omöjlig. Därmed äro också alla framsteg på
detta område uteslutna och de mekaniska greppen om
uppenbarelseinnehållet oeftergifliga.
Man kan förvåna sig öfver den suveräna likgiltigheten för
alla historiska synpunkter och öfver den fullständiga
kritiklöshet, hvarmed man på de dogmatiska tankarna tillämpade en
mekanisk metod. Det blir dock förklarligt, om man gör sig
närmare reda för den tidens sätt att uppfatta begreppet historia.
Och man kan knappast få en mera åskådlig bild däraf än
genom de kyrkohistoriska förhören. Kyrko- och dogmhistoria äro
ämnen, som ligga fullständigt i lägervall. En »god historikers»
egentliga plikt är att »nihil veri tacere, nihil falsi dicere» (jfr
1780). I användningen kom denna historiska princip att föra
hufvudvikten öfver på fasthållandet af ett antal mekaniskt
utkastade och lika mekaniskt inlärda namn, resp. årtal, allt så
blottadt på inre sammanhang, att behållningen blef lika med
noll äfven för cle få, som kunde sitt pensum. För de flesta
blef det kyrkohistoriska material, som ingick i kursen, ett
sammelsurium, där ingen minnesteknik kunde hjälpa: en »god
examinand» hade i motsats till »en god historiker» frikostigt til 1 -
Kyrkohist. Årsskrift 1917. uais 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
