Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - Knut B. Westman. Anteckningar till svensk senmedeltid och reformation - 1. Nicolaus Hermannis skrinläggning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3öo
MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
Den datering,som i de båda sista verserna gifves för denna stora
festliga händelse, är fullt klar och oförtydbar: år 1520 söndagen efter
kyndelsmässa, d. v. s. den 5 febr. leke desto mindre inger den
omedelbart betänkligheter. Riksföreståndaren anges såsom närvarande
vid festen; det är nämligen han, som i berättelsen talar i första person
(»thz sa iag mz öghen myn», v. 5856). I själfva verket dog ju
emellertid herr Sten på vägen mellan Strängnäs och Stockholm S. Blasii
dag, d. v. s. den 3 febr., 1520 (Olavus Petris Krönika, i
hansSaw-lade Skrifter, IV, s. 283). Och kan man öfver hufvud ha anordnat
en translation med alla dess festligheter »i daga tree » vid en sådan
tidpunkt — ett par veckor efter nederlaget vid Bogesund och med
fienden i hjärtat af landet?
Att translationen verkligen ägt rum, är otvifvelaktigt. I det
fallet kunde icke krönikören, som är att söka i Vadstena på
1520-talet (Klemming, a. a., s. 302), taga miste. Men kronologien är
icke hans starkaste sida; månne icke något misstag därvid kan vara
begånget?
Terminus a quo för ’translationen betecknas genom Arcimboldis
förordning af 20 dec. 1518, utfärdad i Arboga under riksdagen
därstädes (omnämnd i Celses Bullarium, s. 218; i afskrift i
Örnhjelms Bullarium, bd II, i Vitterhets-, Historie- och
Antikvitets-Akademiens Bibliotek). Enligt framställning af biskop Brask och
Linköpingskapitlet omnämner där legaten, att Alexander VI
beviljat Nicolaus helgonheder i de tre nordiska rikena och tillåtit hans
translation, fastställer »primum diem dominicum mensis Maji quo
ab seculo feliciter migravit» såsom hans’åminnelsedag och skänker
dem, som denna söndag och pingstafton besöka Linköpings
domkyrka och ge ett bidrag till bevarandet af helgonets reliker och
förökandet af dessas heder, samma aflat som i ett par romerska kyrkor
(S. Sebastiani extra muros på 1. söndagen i maj, Laterankyrkan på
pingstafton). Det är uppenbart, att, när detta bref skrifves,
translationen ännu icke blifvit verkställd. Jag menar nu, att den dag,
som här fastställes såsom Nicolaus’ blifvande åminnelsedag och
förses med en framstående aflat, första söndagen i maj, också är
den dag, då i verkligheten translationen skett; och detta under året
närmast efter Arcimboldis förordning, hvilket tillika är det sista,
hvarunder herr Sten kunnat vara med på en vid denna årstid
infallande fest. Med andra ord: Nicolaus Hermannis skrinläggning
har ägt rum den 1 maj 151g.
Att fira Ncolaus i början af maj kunde lämpa sig, då — såsom
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
