Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Svenskt Diplomatarium, VI:2. Af Yngve Brilioth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■anmälningar och granskningar
<5
ligen med att framlägga en plan för bearbetandet af den första
gruppen: bref och urkunder. Och den väg han föreslår är just den ofvan
antydda: registreringens. Det verk, som han liksom undertecknad
härvid tänker sig, skulle alltså uppta samtliga urkunder icke i
fullständiga aftryck, utan i korta referat på modern svenska, dock
så vidt möjligt med upptagande af samtliga i originalet
förekommande ort- och personnamn med angifvande af deras stafning. Såsom
exempel på ett dylikt tillvägagångssätt kan hänvisas till arbetet
svenska Riks-Archivets Pergamentsbref 1351—1400 — om också
utförandet här på åtskilliga punkter lämnar en hel del öfrigt att
önska. De talrika utländska arbeten, där en dylik metod kommit
till användning, är det ej möjligt att här uppräkna. Det må vara
nog med en hänvisning till ett par välkända danska
urkundspublikationer och de stora franska editionerna af påfveregister. Hvar
och en, som har någon föreställning om utgifningsarbetets kraf
och mödor, skall genast inse, huru oerhört mycket lättare ett dylikt
arbete kan åstadkommas än ett diplomatarium med ordagranna
aftryck. Den här föreslagna vägen torde i själfva verket vara den
enda, som öppnar någon möjlighet till vinnande af en öfverblick
i vårt medeltidsmaterial, den är för 1400-talet -— ännu alltjämt
för forskaren ett osäkert och förrädiskt haf, utan fyrar och sjökort —
rent af den enda praktiskt utförbara.
Afsikten med ofvanstående rader är nu att till vederbörande
i Riksarkivet rikta en vördsam men energisk vädjan att med
be-hj ärtande af vår medeltidsforsknings nödläge taga ofvan anförda
synpunkter i öfvervägande, innan man går att föra fram
Diplo-matariets serie längre än till närmaste lämpliga rastplats —
tämligen likgiltigt om denna blir bestämd af kronologiska eller
boktekniska hänsyn. Att den del, som sålunda tillsvidare skulle bli
verkets sista, är utarbetad efter en delvis annan princip än de
föregående, är ett beklagligt felgrepp, som nu ej står att ändra.
Denna anmälan har kommit att hittills föga handla om det
häfte, som egentligen utgör dess föremål. De erinringar, som jag
ansett mig böra göra med afseende på planläggningen af våra
urkundseditioner i deras helhet, få dock ej hindra en rättvis
uppskattning af hvad som likväl bjudits i detta häfte. Här föreligger
knappast något anledning att påpeka annat än de egentligen
kyrkohistoriskt betydelsefulla urkunderna. Utom åtskilliga bref om köp,
jordabyten o. d., hvilka röra kyrkor eller kloster, vill jag endast
fästa uppmärksamheten på tvenne intressanta urkunder, som
Kyrkohist. Årsskrift 1917. n210 o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
