Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Svenskt Diplomatarium, VI:2. Af Yngve Brilioth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
T.ITTER ATURÖFVERSIKTER
nu för första gången blifvit i sin helhet publicerade. Det ena är
ärkebiskop Hemmings testamente, upprättadt på Arnö den xo maj
1351 (n:r 4716). Detta, af hvilket man får en ganska liflig
uppfattning af den bekante kyrkofurstens garderob och tillgångar särskildt
på silfverkärl (att han äfven innehade en ingalunda föraktlig
boksamling, framgår ej af testamentet, men det veta vi af andra källor),
kom emellertid aldrig att bli verkställdt. Ärkebiskopen befanns
vid sin död stå i skuld till den påfliga kammaren, och dess ombud
lade beslag på hans lösören. Endast en ringa del af legaten torde
ha blifvit inlösta.
Det andra är det på papper skrifna bref, som dekanen Sigfrid,
electus till Uppsala efter Hemming, skref till sina vänner prosten
Lars i Uppsala och kyrkoherde Nils i Frötuna, om sina äfventyr
under den resa, han anträdt till kurian för att göra sin rätt till
ärkestolen gällande. Han motarbetades af konung Magnus
Eriksson och nuntien Johannes Guilaberti —- »ilium falsarium nuncium»
kallar Sigfrid denne i sitt bref — och han ger i detta bref en ytterst
liflig och temperamentsfull framställning af sin kamp mot dessas
ränker. Med sin skildring af de upprörda scenerna i Lunds
domkyrka, där först det kungliga följet inför folket föredrog sina
»aggra-uaciones», och sedan herr Sigfrid efter de kungligas bullrande aftåg
sina »appellaciones», af de försök till närmande och fredlig
uppgörelse, som dessemellan gjordes från konungens sida, med sin
uppmaning att i Uppsala låta föredraga vissa kyrkans privilegiebref
i öfversättning — »si wltis orriginalia, perquiratis ea superius,
vbi sigillum capituli consueuit conseruari» ■— torde detta bref
ge den mest målande skildring, vi ha af tilldragelserna vid något
svenskt medeltida biskopsval. Som bekant slutade striden denna
gång så, att konungens kandidat, Petrus Tyrgilli i Linköping, blef
segrare, under det att Sigfrid fick trösta sig med Skarastolen;
utgången kan betraktas som typisk för Avignonpåfvarnas sätt
att disponera öfver biskopsstolarna.
Att från editionsteknisk synpunkt inga befogade anmärkningar
kunna framställas mot detta häfte, därför borgar tillfyllest
utgifvarens namn. Hvar och en, som hyser intresse för vår
medeltidsforskning, måste önska, att han måtte erhålla möjlighet att än
vidare ägna sin energi och sina tränade krafter åt ett
editionsarbete af våra medeltidsurkunder i mindre hopplösa former än
dem, det gamla Diplomatariets plan erbjuder.
Yngve Brilioth.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
