Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - George Trobridge, A life of Emanuel Swedenborg. London & Newyork 1912. Af Gust. Jakobsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■anmälningar och granskningar <5
lingsvälde. Han ger oss vidare en mängd siffror, som Visa den
franska kyrkans ofantliga rikedomar, en bjärt motsats till fattigdomen
bland stora delar af befolkningen. Han låter oss bevittna råa
kyrkliga processioner i Italiens städer och tyckes sätta obetingad tilltro
till legenderna om Paulus och Petrus. Ännu i början af 1743 hade
S. ingen tanke på sin stora religösa mission, men året därpå inföll
hans Kristusvision, och den år 1745 utgifna De cultu et amore
utmärker öfvergången till hans teologiska period. Innan förf. går
vidare, stannar han något vid S:s studier öfver själen och dennas
förbindelse med kroppen. Själen, säger S., kan kallas
materiell, såsom identisk med den fina materia, som han benämner
fluidum spirituosum, men immateriell genom sin släktskap
med gudomen, såsom lefvande Guds Andes lif. Han börjar ock
vid denna tid utarbeta sin korrespondenslära och redogör i ett bref
till Vetenskapsakademien af år 1740 för sin filosofiska metod. Han
bygger, förklarar han, både på Aristoteles och Bacon, begagnande
både apriorisk och aposteriorisk metod. Dock, säger Trobridge,
det gifves ännu en väg till kunskap, en, som varit mycket förgäten
af filosoferna, men som af S. insatts på sin rätta plats, nämligen
intuitionens väg. Själen kan se sanningen, finna den på ett sätt,,
som kommer alla öfriga filosofiska metoder att synas ofullkomliga,
och som till sist skall åstadkomma harmoni mellan vetenskap och
religion. Enl. förf. har S. i sin filosofi hufvudsakligen lärt af
Aristoteles, men förf. förbiser alldeles den utomordentliga betydelse,
nyplatonismen och renässansens kabbalistiska naturfilosofi haft
närmast för S:s filosofiska men också för hans teologiska
författarskap. (Jfr M. Lamms grundliga framställning af de impulser, S.
mottagit från filosofiska och teologiska strömningar af äldre och
nyare datum, Martin Lamm: Swedenborg, Stockholm 1915.) Han
har icke heller något att förtälja om uppenbarelsen i Amsterdam
1736 och märker icke, att vi redan nu skönja konturerna till S:s
teologiska system.
Rik på djupa, originella tankar är »De cultu et amore Dei».
»Hvad är lif? Är det icke att förstå det som är sant och älska
det som är godt.» Ännu fasthåller S. vid lärorna om triniteten och
tillfyllestgörelsen, men snart skulle hans uppenbarelser föra honom
till en annan uppfattning. Därmed är förf. inne på den religiösa
krisen, som han behandlar i kap. 7 under rubriken »Mellan tvä
världar)). Källor för vår kunskap om denna kris äro
drömanteckningarna från 1744 och berättelser om Londonvisionen 1745. Innan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
