Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Gierow. Bidrag till det svenska militärkyrkoväsendets historia (forts.) - C. Militärkyrkoordningar af 1621 års typ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 2
A. GIEROW
betecknas som § 2, regelbundet företett en olikhet i de svenska
och de tyska upplagorna. De förra alltifrån Axel Oxenstiernas
bearbetning, så ock Kristinas sjöartiklar, tala om försmädande
af Herrens namn, medan alla tyska upplagor af Gustaf Adolfs,
så ock Karl X Gustafs, haft läsarten »Welcher — Gottes worth —
Verachtet». Karl XI:s lagstiftning bringar nu full
öfverensstämmelse till stånd i fråga om innehållet uti ifrågavarande paragraf
i dess olika språkdräkter. Det är den svenska textformen, som
segrar här liksom i allmänhet inom Karl XI :s krigslagstiftning.
Förbudet mot Guds ords bespottande är däremot inryckt i § 3,
där det också rimligtvis har sin rätta plats på tal om gäckeri af
gudstjänsten och de heliga sakramenten, och dit Kristinas
sjöartiklar, liksom redan konceptet till sjöartiklarna, förflyttat
detsamma.
I samma paragraf har Karl XI :s lagstiftning för krigsmakten
uppställt den fordran, att de två vittnen, om hvilka de föregående
militärkyrkoordningarna tala, skola vara »tuu laga wittnen»
(»gültige Zeugen»),
Ett förtydligande förete Karl XI :s krigsartiklar i förhållande
till sina föregångare i § 3, i det att uti de förra uttryckligen
framhålles, att dödsdomen öfver dem, som försmädat gudstjänsten,
Guds ord eller sakramenten, efter fältkonsistoriets inhämtade
betänkande skall afkunnas af krigsrätten.
Som förmildrande omständighet vid bedömandet af förbrytelser
utaf detta slag har Karl XI :s militärkyrkoordning för armé och
flotta, hvilken liksom Karl X Gustafs förlagt dessa undantag till
en fristående paragraf, mellan de i Gustaf II Adolfs, Kristinas och
Karl X Gustafs motsvarande aktstycken förekommande
»obe-tänksamheet och lättferdigheet», resp. »Vnbedacht Vnd
leicht-fertigkeit», infört ett nytt moment: »oförståndh», ett tillägg, som
måste betraktas såsom psykologiskt välgrundadt.
Vid utformandet af straffbestämmelserna för nämnda brott
märker man en påfallande afvikelse från de tidigare stadgandena.
Gustaf II Adolf och Karl X Gustaf hafva helt kategoriskt stipulerat
brottslingens slående i järn och böter vid första och andra resan
samt arkebusering vid ännu en gång upprepad förbrytelse. Kristinas
sjöartiklar låta detta yttersta straff drabba redan efter en gång
förnyadt brott. Karl XI inför här såsom första moment allvarlig
förmaning samt den form för uppenbar skrift, som vi från annat
sammanhang, från Gustaf II Adolfs militärkyrkoordning, lärt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
