Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Gierow. Bidrag till det svenska militärkyrkoväsendets historia (forts.) - C. Militärkyrkoordningar af 1621 års typ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA MI LITÄRKYRKO VÄSENDETS HISTORIA
2 3
känna.1 Detta förmaningsmoment, som vittnar om human syn på
dessa ting, är ett uttryck för ett själavårdande intresse, hvilket i
kyrkolagstiftningens historia från detta tidsskede representeras
framför allt af Emporagrius’ lagförslag2, och hvilket jämväl satt
vissa märken i 1686 års kyrkolag, i hvarje fall i dess kap. 10 Om bann.
Följande närbesläktade artikel, som handlar om Guds namns
missbruk till svordom, bannande, lögn och bedrägeri, de båda
sistnämnda formerna af denna synd medtagna i de tyska upplagorna
af militärkyrkoordningen alltifrån Gustaf Adolfs dagar, har i Karl
XI :s militärlagstiftning konsekvent upptagit den tyska vidlyftigare
formuleringen, tydligtvis tillkommen under inflytande af Luthers
utveckling af det andra budet med dess »bei seinem Namen nicht
fluchen, schwören,–lügen oder trügen ».3 Katekesutvecklingens
»zaubern» har, synbarligen med hänsyn till ämnets grundliga
behandling i art. i, afsiktligt förbigåtts. De svenska krigsartiklarna
hafva från de tyska lånat användningen af verbalsubstantiv, som
icke förekomma i de svenska textformerna af Luthers lilla katekes.
I Kristinas sjöartiklar betraktas som försvårande omständighet,
om denna synd begåtts »in om Skepzbordet eller Skepzholmen»,
ett betraktelsesätt, som vi påträffat redan i 1566 års skeppsartiklar.
Ett utslag af sträfvan efter straffens humanisering möter i
den omarbetning af samma artikel, hvilken Karl XI:s
krigslagstiftning för armén och flottan företer i förhållande till samtliga
sina föregångare i såväl svensk som tysk dräkt. Allt Guds namns
missbruk är förbjudet. Gör någon det emellertid »i hastigheet eller
aff någon ijfwer vthi sitt kall»4, är den brottslige förfallen till böter
till fattigbössan. Däremot är den tidigare lagstiftningens alternativ,
»pundning», här utbytt emot att »bära Musqveter eller Carbiner
1 Se I, sidd. 166 f.
2 A. T. Hammar: Kyrkotukt och kyrkolag, Lund 1897, sid- 73; jfr
Kyrkoordningar och förslag därtill före 1686, andra afd. II, Stockholm 1887,
Cap. IX (Om Kyrkio Disciplin eller Aga), Första stycket (Omförmaningar
och ordastraff), sidd. 90 ff.
3 Citatet efter Der kleine Katechismus Dr. Martin Luthers (dess af
kyrkokonferensen i Eisenach år 1884 antagna och utgifna textgestalt), aftryckt
af Herman Lundström: Historisk-kritisk utredning angående Luthers
lilla katekes, Stockholm 1917, sid. 283.
4 Gustaf II Adolfs krigsartiklar och Kristinas sjöartiklar: »Ifwer vthi
sitt kall»; den tyska formen af de förra: »aus hasstigkeit, oder ambtszorn»;
Karl X Gustafs: »aus übereilender Hastigkeit oder Ampts Zorn». Observera,
att Karl XI icke godkänner någon »Ampts Zorn», utan ersätter denna med
» Ampts-eif er ».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
