Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Gierow. Bidrag till det svenska militärkyrkoväsendets historia (forts.) - C. Militärkyrkoordningar af 1621 års typ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA MI LITÄRKYRKO VÄSENDETS HISTORIA 2 3
föregå med goda exempel, »läggandes ther til en tjenlig aga och
hustuktan, när någon felar».1
I de tidigare militärkyrkoordningarna har prästen i processer af
detta slag betecknats som målsägare. Så i den svenska upplagan af
Gustaf II Adolfs krigsartiklar liksom ock i Kristinas sjöartiklar. I de
tyska editionerna åter saknas motsvarande bestämmelse. Karl XI :s
militärlagstiftning förpliktar prästerna samt öfriga vederbörande
att öfva noggrant inseende med slika förbrytelser.
Jämförda med de samtida civila lagarna, förete krigsartiklarna
sålunda i vissa fall snarast mildare straffbestämmelser, då det
gäller svordom, som ej är att hänföra till hädelse, medan åter,
såsom af det ofvan anförda framgår, principiell öfverensstämmelse
råder mellan den militära och den civila lagstiftningen mot brott
af sistnämnda slag.
Under Titulus II, OmGUdz Tiänst och Prädikan, inför Karl XI
ett par nyheter. Så understrykes därstädes, att skyldigheten till
deltagande i korum morgon och afton åligger ej blott de »gemene »,
utan äfven officerarne. Det är i samklang härmed, som i samma
militärkyrkoordning för armén inrymmes plats åt en ny artikel,
n:r 9, hvilken uttryckligen ålägger officerarne böter som straff för
försummadt korum samt prästerskapet tillsyn öfver att dessa böter
ovillkorligen inflyta. De tidigare krigsartiklarna hafva åtnöjt sig
med att stipulera straff för präst och soldat, som beträdts med slik
försummelse. Det är ock i analogi härmed, som ett särskildt
stadgande införes om officer, hvilken infinner sig drucken till korum
(art. 12), och som i art. 14 officer särskildt nämnes vid sidan af präst
och »gemene» på tal om straff för förfallolös frånvaro från predikan.
Dessa konsekvent företagna tillägg äro ett tydligt utslag af Karl
XI :s folkliga lynne, som ej ville veta af något anseende till personen
i frågor, som angingo religiös och kyrklig ordning.
En annan nyhet, som uppträder i såväl art. 7 Om korum
som art. 14 Om bönernas . läsande vid predikogudstjänsterna,
är föreskriften om knäfall under dessa andaktsöfningar och vid
predikogudstjänsterna dessutom före och efter predikan. Om
knäböjande under gudstjänsten synas kyrkoordningarna före 1686
icke hafva innehållit några bestämmelser, lika litet som
dessförinnan Olavus Petris liturgiska arbeten.2 Som bekant, bad man
1 Ibm sid. 438.
2 Olavus Petri Samlade skrifter, Band II: Then Swenska Messan 1531
(sidd. 405 ff.) och Then Swenska Messan 1535 och 1537 (sidd. 427 ff.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
