Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Gierow. Bidrag till det svenska militärkyrkoväsendets historia (forts.) - F. Militärkyrkoordningar i tjänstgöringsreglementena för armé och flotta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA MILITÄR K YR KO VÄSENDETS HISTORIA 69
denna punkt uttryckssätten i Karl XII:s reglemente hufvudsakligen
bibehållits.—Ett intressant observandum är, att KarlXII:s militära
gudstjänstordning icke talar om apostladagarna,medan däremot den
af 1731 stadgar hållande af en predikan på dessa dagar, hvilken
bestämmelse går igen i de följande reglementena till och med 1756. Som
bekant, stod indragandet af dessa apostladagar eller apostlafester,
hvilka under den kristna kyrkans äldre tid och medeltid inrättats
till apostlarnas ära, och hvilka i den svenska kyrkan dittills
bibehållits, på dagordningen under en god del af 1700-talet. Karl XI
hade räknat dem till »latmansdagar» och Jesper Svedberg till
»syndadagar». Vid riksdagarna 1738 och 1741 var frågan om
inskränkning af de många från den katolska tiden kvarstående
helgdagarna aktuell, och sedan ständerna •— om ock med tvekan —
påyrkat en reduktion af de många utaf allmänheten omhuldade
högtidsdagarna, förvandlade en kungl förordning af den 11
november 1741 bl. a. alla apostladagarna till söckendagar, på hvilka
»hvar och en må kunna bruka sin lofliga näring, handtverk ocli
handtering». En ersättning gafs emellertid i de cateehismiförhör
för barn och ungdom, hvilka på landsbygden förlades till dessa
dagars förmiddag.
Motståndet mot den sålunda genomförda reformen blef dock
så starkt, att redan den 25 juli 1743 den nämnda förändringen
måste återkallas och predikogudstjänst återinföras. De
ifrågavarande dagarna blefvo nu ett slags mellanting mellan helg- och
söckendagar, i det att den nya förordningen inskärpte, att desamma
icke finge »missbrukas till lätja eller gifva tjenstefolket anledning
att, då angelägenheten fordrade, eftersätta de för
hemmansbruken nödiga sysslorna».1
Sådant förblef läget till 1772, då en förordning af den 4
november åter indrog bl. a. just de meranämnda apostladagarna. —
Det är nu dessa förhållanden, som afspeglas i de olika
tjänstgöringsreglementenas kyrkoordningar.
Gudstjänsterna bestämmas i Karl XII:s reglemente till två
predikningar på sön- och vanliga helgdagar: högmässa kl. 7 f. m.
och aftonsång kl. 2, hvarförutom på söckendagar bönestunder
skulle hållas: sommartiden kl. 7 f. m. och kl. 7 e. m., höittiden kl. 8
f. m. samt på aftonen »litet för mörkningen». Dessa bestämmelser
gå tämligen oförändrade igen i Fredrik I:s gudstjänstordning för
1 C. A. Cornelius: Svenska kyrkans historia efter reformationen,
senare delen, Uppsala 1887, sidd. 139 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
