Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - Yngve Brilioth. Två svenska biskopsprovisioner på 1460-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN I I I
ge presenter till prelater vid kurian, till kardinalerna, ja,
stundom till den helige fadern själf. För att göra ett slut pä detta
skandalösa väsende bestämmes nu, att ingen prokurator eller
sollicitator får, vid äfventyr af bannlysning m. m., afhämta de
utfärdade bullorna i ett af honom bevakadt ärende, förrän han
på vanlig expeditionstid i kammaren ingifvit en utförlig och
riktig räkning öfver alla sina utgifter. Först sedan denna
räkning blifvit kontrollerad, gillad och undertecknad af en särskild
kammarklerk och sedan behörigen registrerad, utlämnades de
utfärdade bullorna, på samma gång som räkningen
återlämnades.
Tvänne registerband innehållande dylika räkningar ha
bevarats. I det ena finnas dylika hufvudsakligen från år 1463
(dock härrör den ena af de nedan tryckta räkningarna från
1464), i det andra sådana från 1481. Båda utgöra tillsammans
tredje bandet i serien Compositiones (i Romerska statsarkivet).
Ur det första af dessa två band har den främste svenske
forskaren i italienska arkiv d:r K. H. KARLSSON afskrifvit två1, af
hvilka den ena rör Birgerus Magni’s utnämning till biskop i
Västerås år 1463, den andra Johannes Magni’s promotion till
Strängnässtolen år 1464. Då dessa två räkningar äro de enda
kända urkunder, som ge oss direkt kunskap om hur det gick
till, när en providerad svensk fick sina fullmakter expedierade
vid kurian — om hvilken invecklad procedur provisionens till
synes så enkla faktum i själfva verket innebar, och hvilka
kostnader, som därmed voro förenade ■— har jag ansett dem värda
att aftryckas och förses med de förklarande anmärkningar, som
torde behöfvas för att göra dem begripliga.
Först ett par ord om de båda män, det här gäller.
Birgerus Magni är oss väl bekant. Efter studier i Leipzig
och Perugia, där han blifvit juris utriusque doctor, hade han
senast 1448 kommit till Rom och hade där i flera repriser och med
största framgång verkat som Karl Knutssons och Sveriges
ombud vid kurian.2 Två gånger hade han äfven som påfvens
nuntie och kollektor besökt Sverige, och han hade i rikt mått
undfått den lön i form af ämbeten och hederstitlar, som
brukade komma den framgångsrike kurialen till del. Då han nu
nådde det slutliga målet för en dylik bana, biskopsstolen, inne-
1 Bland K. H. Karlssons afskrifter i Riksarkivet.
2 Om Birgerus Magni se G. Carlsson, Hemming Gadh, s. 11—15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
