Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - Yngve Brilioth. Två svenska biskopsprovisioner på 1460-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
loS
MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN I I I
brefvet blifvit färdigt, satte skrifvaren sitt namn, ofta starkt
förkortadt, på dess uppveck. Sedan skrifvaren fått sitt personliga
honorar, skulle brefvet granskas: detta skedde genom auscultator,
som jämförde grossa ined minuta, samt corrector. Hvilken
befattning den senare tagit därmed är oklart. Tidigare torde det
varit han, som fördelade brefven i grupperna litterae legendae,
viktigare bref, som ej fingo utlämnas förrän de förelästs för
påfven, och litterae siviplices, som skulle passera audientia
litte-rarum contradictarum, men detta gäller endast för en betydligt
tidigare epok. Läsningen för påfven förekom nu säkert endast
i sällsynta undantagsfall, och endast vissa bref torde ännu måst
passera audientia litterarum contradictarum} Brefven skulle
därjämte taxeras. Detta skedde återigen af rescribendarius
tillsammans med computator. Dessa angåfvo taxan efter ett
särskildt system på insidan af uppvecket och satte därunder sina
namn. Egentligen skulle denna taxa nu erläggas till samma
storlek fyra gånger, nämligen utom till scriptores äfven till
ab-breviatores, pLumbatores och registrator es. Häri inträdde dock
modifikationer, sä att de fyra taxorna ofta blefvo rätt väsentligt
olika. Närmast följde en ny granskningsprocedur hos
abbrevia-tores, hvarvid till dessa den andra taxan erlades." Vid
provisioner till lägre ämbeten tillkom en ny procedur, som
naturligtvis bortföll vid biskopstillsättningar: exainenspröfningen i
läsning, skrifning och sång.
När så behandlingen i kansliet var öfver3, hopsamlades
efter slutad arbetsdag i kansliet de färdiga bullorna at en munk,
som skulle vara okunnig i skrifning och läsning, och buros till
sigillbyrån, plumbum eller bulla} Btdlatores skulle också vara
illitterata munkar5, hvilka endast på det olika sätt, hvarpå den
1 Mollat, Les papes ä’Avignon, s. 321 f.; v. Hofmann, Über den
corrector litterarum apostolicarum, Römische Quartalschrift XX, Geschichte, s.
91 ff.; Bkesslau, Ürkundenlehre, I, s. 282 f.
2 Jag lämnar här å sido de tre olika graderna af abbreviatorer och
dessas olika befattning med bullan. Se härom Haller, a. a., s. 8, 22, 24.
3 Det fanns äfven en annan väg för expediering af urkunder, som i
vissa fall kunde vara lämpligare, nämligen per camerain. I detta fall blefvo
taxorna fem. Se Haller, a. a., s. 11, Mayr-Adlwang, a. a., s. 77.
4 Bulleringen och sigillämbetsverket skildras utförligt af Baumgarten,
Aus Kanzlei lind Kaminer.
5 Munkarna i Fossa Nova i Veroli stift hade på denna tid bulleringen
som privilegium. Tangl, a. a., s. 216.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
