Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, granskningar och anmälningar - Efterskörd till Lutherlitteraturen 1917. Af Hj. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
LITTERATUR ÖFVERSIKTER
Erasmus’ religiösa oförmåga kritiseras skarpt. Hallers teckning
af Erasmus som motsägelsernas man är i sin korthet utmärkt.
Äfven gör Haller energiskt gällande den mera diskutabla
meningen, att ett verkligt och fullt landsherrligt kyrkoregemente
utbildats rundt om i Europa redan före reformationen, och att
reformationens gång eller misslyckande berodde af furstarnas
ställning. Det var riktigt, när Luther i sin minst originella men
mest afgörande reformationsskrift vände sig till den världsliga
öfverheten och upptog tyskarnas gravamina. Så tände han luntan
till krutdurken. I en rad anmärkningar diskuterar Haller sina
satser gent emot föregående författare. Åtskilligt träffande
säges där; men han använder något af den hänsynslösa
polemiska ton, som eljes under världskrigets nöd lyckligtvis blifvit
mera sällsynt. Mot Troeltschs sats om Luther som öfvervägande
tillhörande medeltiden pekar Haller på det afgörande faktum,
att Luther sönderbröt prästkyrkans enhet och för en stor del
af kristenheten helt borttog prästadömet (Priestertum)
öfverhufvud. Troeltsch ser ej skogen för bara träd. Hermelink
och andra få kraftiga törnar. Men argast är Haller på Böhmer,
som menar, att den yttersta orsaken till reformationen är Luthers
reformatoriska upplefvelse vid studiet af Rom. 1:17. Detta har
ej gjort L. till kyrkans reformator. Luthers betydelse ligger ej
i upptäckandet af rättfärdiggörelseläran utan i hans hela
personlighet och att han går lös mot, ej någon kyrkolära utan kyrkans
makt.
Öfver Karl Müller: Die grossen Gedanken der
Reformation und die Gegenwart 1917, 24 s., ligger den suveräna
öfverlägsenhetens lugn och måttfullhet. »Sollen wir uns dadurch
(hatet i världen) in unser Feier beirren lassen? Nimmermehr!
Wir tragen die Leidenschaft des Kampfes nicht in dieser Stunde.
Wir wollen nur den Dank ausdrücken, den wir der Reformation
schulden für uns und unser Volk» — så änger han liksom själf
måttot för sitt högtidstal. Utgångspunkten är den, att knappast
någon annan företeelse i historien så tydligt som reformationen
visar, att just de allra största tilldragelserna ha sitt ursprung i
en människosjäls förborgade djup. Så tecknar Müller, hvad
som försiggick i Luthers själ och huru därur på knappa tre är
tankar växte fram, på hvilka till stor del de kommande
århundradenas andliga världsåskådning och kultur byggt. Den som
vill finna mästerliga formuleringar af hvad rättfärdiggörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
