Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, granskningar och anmälningar - Efterskörd till Lutherlitteraturen 1917. Af Hj. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH GRANSKNINGAR 171 *
genom tro, Gudsförtröstan och sedligt lif betydde för Luther,
kan gå till Müllers tal. Från sin uppfattning af
rättfärdiggörelse och gärningar gjorde Luther också slut på allt räknande
mellan Gud och människan, lyfte religionen ut ur rättens sfer
och förde den helt in i det personliga lifvets innerlighet. Müller
uppkastar äfven frågan, hvad det ursprungligaste och
väsentligaste i reformationen är, och preciserar sin uppfattning häraf
i tre punkter: i) själens en gång för alla genom Gud i Kristus
grundade omedelbara förhållande till Gud och därmed gifna
själfständighet och personliga ansvar, 2) insikten att blott
det kan gälla som religiöst värdefullt, som framgår ur den
innersta hjärteställningen till Gud, tron, 3) grundsatsen att för
kyrkan blott det lefvande andliga utbytet från person till person
får vara normgifvande. Starkt betonar Müller, huru teologins
förnyelse i århundradet mäktigt återgått till Luthers tankar
och huru särskildt Schleiermacher egentligen blott med nya
och rikare medel gifvit vetenskaplig form åt det som Luther
en gång bräkte världen. Gripande och buret af enkel hög
vältalighet är slutet af Müllers tal, när han hänvisar till hvad man
nu i krigets nöd kan vinna i inre trygghet genom läsningen af
Luther; när Müller hänvisar den hjärtelidande till Luthers Sermon
1519 om den kristliga gemenskapen, tycker man sig där bakom
höra den sina söner beröfvade fadrens själfupplefvelse tala sitt
behärskade men mäktiga språk om nöd och seger. — Den
moderna kulturen utan religion kunde ej lyckliggöra världen
utan störtade den i fördärfvet. I kulturen finnas förvisso krafter
af högsta idealitet; men dessa, främst kärleken, äro helt barn
af kristendomen. Endast den kan ge en bättre framtid. Så
slutar Müller. ■— Hans von Schubert: Die weltgeschichtliche
Bedeutung der Reformation 1917, 39 s., ger ännu ett prof på
förf:s genom »Grundziige» etc. välkända förmåga att ge stora
öfverblickar öfver historiska utvecklingslinjer. Hans
hufvud-synpunkt i högtidstalet kan väl sägas vara reformationens
betydelse ur kyrkorättslig synpunkt och för förhållandet mellan
stat och kyrka. Därför ägnar han förra hälften af talet till en
analys af kristendomens utveckling till en rättsreligion. Man
får här en mästerlig teckning af medeltidens kyrkliga utveckling
fram till Unatn sanctams förnyande vid laterankonciliet i dec.
1516. Senare hälften af talet ägnas åt Luthers frigörelseverk
och utvecklingen mellan stat och kyrka, religionsfrihetens fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
