- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Nittonde årgången, 1918 /
17

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, granskningar och anmälningar - Efterskörd till Lutherlitteraturen 1917. Af Hj. Holmquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANMÄLNINGAR OCH GRANSKNINGAR

175 *

tala om en protestantisk fromhet? Motsättningarna ha blifvit
djupare än någonsin; i i6:e —I7:e århundradet stredo de lärde
om enskilda dogmatiska läropunkter, nu dela sig åskådningarna
in i trons grundläggande förutsättningar. Finnes något
gemensamt kvar? Förvisso, i sträfvan efter sanningen oberoende af
alla yttre formler. Man har på sistone bildat ordet »Gudssökare»
för att beteckna vår tids allvarliga sträfvan. Ordet säger för
litet för den protestantiska fromheten. Ty den har funnit den
Gud, som den söker. Men ordet blir riktigt, om däri inlägges
sökandet efter det, som Luther fann: Gud allena. Det är
reformationens fromhetsarf, som lefver och skall lefva. Sedan
Luther och efter Luther kan fromheten icke blifva något annat
än gemenskapen med Gud allena.

Efter ungefär samma mönster behandlar Hauck de följande
ämnena. Först en teckning af läget i medeltiden, så det för
Luther nya och afgörande och slutligen besvarande af frågan,
huru vår egen tid däri står till Luther. Haucks
sammanfattning af Luthers sedliga ideal torde väl bli klassisk: »En man
som fast grundad i tron och därför tryggt går fram genom det
jordiska lifvet, en man som fri i sitt samvete klart känner den
kallelse, som Gud gifvit honom, villigt tar på sig den och troget
fyller den, en man som, i det han i allt ger Gud äran, icke
tröttas i att arbeta på sig själf och som tillika ställer allt sitt
yttre handlande i tjänst hos den stora gemenskap, där han af
Gud blifvit inplanterad». Finnes det ett högre sedligt ideal?
Stod ej detta lutherska ideal bakom den själfuppoffringens
dådkraft, som det tyska folket i dessa dagar visat? I fråga om
kyrkan är Haucks föredrag lika gifvande, trots att så mycket
skrifvits härom. På ingen punkt, anmärker han, har
reformationen fullbordat en så genomgripande omgestaltning af allt
nedärfdt som beträffande föreställningarna om kyrkan. I fråga
om staten framhäfver Hauck, att Luther visserligen aldrig
använde det tyska ordet Staat, men att begreppet ej felades
honom och att han ger uttryck däråt, när han skref latin, med
ordet politia. Intressant är bl. a. Haucks målning af, huru
Luthers tankar ila före den senare utvecklingen och tilldela
staten de mest vidsträckta kulturuppgifter. På protestantisk
mark är ock för alltid slut med tanken, att kyrkan skall
behärska staten. Ett protestantiskt motstycke till den politiska
ultramontanismen är en omöjlighet. —■ Hvad slutligen beträffar

2 — lisa. Kyrkohist. Årsskrift 19IS.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:06:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1918/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free