Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, granskningar och anmälningar - Till ryskt och tyskt fromhetslif. Af Hj. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
’ L ITTER ATURÖFVERSIKTER
må här ges en antydan om, huru han ser S:s
ungdomsutveck-ling.
S. var som bekant son till en reformert militärpastor och
ärfde af honom och farfadern ett intensivt känslolif, paradt med
skarp kritisk begåfning. Harmonien mellan dessa motsatser,
hvilken förfäderna ej kunnat finna, nåddes af honom och blef
hans lifs rikedom. Det sammanhängde med, att han från den
rikt begåfvade modern fick ett soligt sinne i arf. Han ägde ock
ett egendomligt religiöst naturanlag; få män i historien ha varit
så allt igenom religiöst bestämda. Barndomen förflöt i
upplysningens luft. Men så kom 1778 faderns omvändelse till
herrnhutismen. Sonen följde med. I sitt I4:e år upplefde han
på pietistiskt vis sin religiösa födelsestund i Gnadenfrei; både
timman och platsen förblefvo honom heliga. Vid 15 års ålder
skickades han till ett herrnhutiskt pedagogium, där han snart
var en äkta herrnhutare. Betydelsen häraf för hans lif kan
sammanfattas så: 1) Hans känslolif stegrades, liksom förmågan att
ge det uttryck; 2) hans religiositet fick sin utprägladt glada
förtröstansfulla karaktär, fri från ali asketism; 3) fromheten blef
kristocentriskt bestämd; 4) S. upptog från brödrakyrkan idealet
om kyrkans frihet från staten och kyrkan som de troendes
förening. — S. upphörde aldrig att vara en »herrnhutare af högre
ordning». Men när han från pedagogiet flyttade till ett
herrnhutiskt seminarium, trängde tidens upplysningsanda åter till
honom. Han kunde ej längre tro på de herrnhutiska grundlärorna
om: 1) Jesu gudom, 2) det blodiga försoningsoffret, 3) den reala
närvaron i nattvarden. Hans tankevärld blef den tyska
upplysningens teistiska rationalism. Under svår inre kamp beslöt
han sig för att anförtro fadern sina tvifvel. Det betydde
ärlighetens herravälde i hans fromhet för hela lifvet.
Efter en upprörd brefväxling med fadern fick han frihet att
utbilda sig efter sin egen öfvertygelse. Han betraktade senare
denna uppgörelse som det egentligen afgörande i sitt lif. Han
gick 1787 till Halle, där han i stillhet sökte komma till klarhet
genom teologiskt och filosofiskt studium. Hans kritiska sinne
hade rest sig mot pietismen; men det nöjde sig ej heller med
upplysningen. Därtill var S. en allt för helgjuten och genial
religiös natur. Han fördjupade sig i Kant och upptog mycket
af denne utan att dock blifva kantian. Goethe påverkade honom
varaktigt, han kom in i den antika stämningen om världens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
