Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, granskningar och anmälningar - P. Imbart de la Tour, Les Origines de la Réforme. III. L'évangélisme. Af K. B. Westman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH GRANSKNINGAR 213 *
strömningarna hade från början hänförelsen för evangelium
gemensam. »Tillbaka till Skriften!» var parollen. Men man
tolkade den olika. I en begynnelseafdelning (Bok I. »La doctrine»)
tecknas de tre religiösa åskådningar, som äro bestämmande för
detta skede af den franska Utvecklingen: Luther, Erasmus,
Le-fèvre. En rätt hastig, men vacker teckning af Luther som det
religiösa geniet, profeten, den store väckaren med en djup
religiös, men förenklad och revolutionär lära. Bredvid honom
Erasmus med hans lärda religion, eftersträfvande en reform genom
kritisk exegetisk och historisk forskning, för filosofisk för att gå
med på Luthers religiösa omdöme om den mänskliga naturens
fördärf och viljans träldom, lärd och försiktig nog att vilja hålla
fast vid traditionen och kyrkans historiskt grundade auktoritet.
Slutligen den renhjärtade, kunnige och fromme Lefèvre, som
nitiskt arbetar på att sätta Skriften i hvar mans hand och
inspirerar Brigonnets försök till reform af det religiösa folklifvet, till
sin grundposition mest öfverensstämmande med Erasmus, men
olik denne genom ett djupt drag af gammal katolsk mystik.
Arbetets hufvuddel (Bok II. »Les étapes») tecknar
utvecklingens gång under åren 1521—38. Förf. urskiljer två skeden:
det första (1521—30, »L’eclosion») omfattar begynnelsetiden, då
under hänförelsen öfver det på nytt i ljuset framdragna
evangeliet de båda strömningarna, den »erasmiska» och den
»lutherska evangelismen», ännu i mångt och mycket flöto samman
och oklart blandade sig med hvarandra. Här skildras
Meaux-kretsens religiösa reformverksamhet och den begynnande
inblandningen af lutherska idéer, Sorbonnes och Parisparlamentets
motaktion under ledning af Beda, riktad äfven mot
humanisterna under förevändning att de voro lutheraner, huru
regeringen efter Frans I:s tillfångatagande vid Pavia drogs med på
förföljelser, och huru kungen efter sin hemkomst ur
fångenskapen återtog sin tidigare politik, som gick ut på att fasthålla
kyrkans enhet, men samtidigt befrämja det intellektuella
framåtskridandet, d. v. s. väsentligen att gynna reformkatolicismen,
men icke lutherdomen. Visserligen förblef Meauxkretsen sprängd,
och kyrkomötena af 1528 — sammankallade på en tidpunkt, då
Frans för sin utrikespolitik var i största behof af ekonomiskt
stöd från sitt Iderus — fogade till förkastandet af lutherdomen
äfven förbjudandet af Meauxmännens franska Nya Testamente,
men dessa möten fattade f. ö. vissa reformbeslut och undveko att
efter Bedas program rikta sig direkt mot Erasmus och Lefcvre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
