Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - B. Rud. Hall. Johannes Rudbeckii katekesutveckling och dess samband med tidigare andakts- och läroböcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O
B. RUD. HALL
efterföjare. Såsom i Würtemberg (Brenz’ arbetsfält) och såsom
säkerligen äfven i flera andra luterska land så inträffar ett sekel
efter nämnda viljereformerande läroböckers framträdande den
här nyss antydda förskjutningen äfven i de hessiska landen, om
än efter delvis andra principer än de Brenz’ska: man bortser icke
från gagnet och gör icke nämnvärda förändringar i förekomsten
af ifrågavarande stycken, men man intager ett flerdubbelt antal
nya frågor af enbart upplysande syfte. Och vi skola senare finna,
hurusom Rudbeckii Enfaldiga frågor, som i väsentliga punkter är
lik de tidigare hessiska editionerna, skulle äfven däri komma att
likna dem — och kyrkan —, att boken genom tillskott och
bearbetningar å 1660—1680-talen erhåller en mera kunskapsbibringande,
mindre direkt viljebevekande karaktär. Redan före dessa
bearbetningar hade hos oss t. ex. Laurelii Christlige Spörsmål, med hvilken
Enfaldiga frågor så ofta förväxlats, ställt sig än tydligare under
den förståndsbetonade kategorien.
Det är denna allmänna utvecklingsgång, som här förut
å-syftats såsom utslag af lutersk-humanistisk förståndsmässighet.
Den är hos synnerligen många tydligtvis blott en slutföljd af
principen, att predikan skulle framhålla både lärans innehåll och lifvets
kraf, boken däremot blott det förra. Men för andra blef boken ett
led i betonandet af kunskapen — gudsfruktans förutsättning hos
vuxna — med glömska att betona gudsfruktan själf. Ascetica
blir öfvervägande eller enbart catechetica. Medan sålunda de
tidigare — de senmedeltida och tidigt-luterska — öfvervägande
stått i folkuppfostrans (viljebildningens, fromhetslifvets) tjänst och
medan examination blott sällan förekom, vill hvad vi kunde kalla
det mellersta stadiet (där det äktluterska får tydligare framträda)
tillgodose behofvet af både undervisning och omskapning; det
vill tillgodose dem i samma grad, i innerligaste förening med och
beroende af hvarandra. Det tredje stadiet beaktar hufvudsakligen
undervisningens, kunskapens kraf, medan uppfostrans, fromhetens
visserligen inneligger däri men icke framträder synligt för alla.
Skilj aktligheterna i de luterska första 200 årens
katekesutläggningar bestå emellertid i meranämnda avseende ej sällan mindre
däri, huruvida, än däri, i vilken utsträckning gagn-, värde- och
viljebetonande sypunkter anläggas. En uppdelning blir då alltid
i viss mån godtycklig, men några karakteristica äro ofta
jämförelsevis lätt funna. Man undervisar efter hand allt oftare om
salighetens väg på sådant sätt, som om läsaren redan vandrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
