Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - B. Rud. Hall. Johannes Rudbeckii katekesutveckling och dess samband med tidigare andakts- och läroböcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O
B. RUD. HALL
synes Rudbeckius upptaga blott två: kännedomen om Gud samt
rättfärdiggörelsen genom tron, men däri inneligger ej mindre än
fyra af den förres synpunkter: om gudaktighetens väsen, personer
och nåd samt om vårt tillägnande (»nytta »).1 Också blifva styckena
de längsta i boken. Men de äro dock väldisponerade och
öfver-siktliga, och de äro i hög grad karakteristiska för sin författare
och för den på en gång upplysande och till bättring väckande
riktning han och hans lilla arbete tillhörde. Såsom Luthers lilla
ut-tydning i första hufvudstycket framlagt sitt »vi skola » men i andra
hufvudstycket på ett bevekande och inträngande sätt velat locka
till viljeändring, så hade t. ex. Brenz enbart å sistnämnda
hufvud-stycke -— men då ideligen — framhållit de gagnande synpunkterna,
och så hade Hercko — icke enbart men oftast — å denna
afdelning låtit individens själf villiga frälsningsvandring framlysa genom
de kunskapsgifvande utläggningarna och Luther-citaten; också
har Enfaldiga frågor ett starkt släktdrag med de båda samt med
Luther och det ända in i vissa viktiga detaljer. Den är särskildt
i afseende å »det andra gagnet» ett sammandrag åtminstone af
Hercko och än mera af på denne hvilande utvecklingar.
Utomordentligt koncist och enkelt sammanfattar Enfaldiga
frågor de tre artiklarnas innebörd såsom uttryck för både Guds
egenskaper och hans verk för vår skull. I någon mån anlitande
Herckos och än mer alla de hessiska konfirmandböckernas ord om
tron (å första hufvudstycket) fortskrider Rudbeckius till gagnet
af att veta detta samt kommer så till det förut antydda andra
gagnet; det blir en liten trösteafdelning i äldre stil.2
1 De båda sista voroföljande:attvaratacksamsamtattundvikaolydnad;
de upptagas ej i detta sammanhang i Enfaldiga frågor. »För hvilket allt
jag är skyldig att tacka och lofva, lyda och tjäna honom» — det är det
stående svaret hos Hercko. Det hade Rudbeckius redan i lilla uttydningen
examinerat.
2 Jfr Brenz’ Underricht 1528: särskildt frågorna 9, 39, 23.
[Hessens KO 1574 och alla de närmast med den besläktade].
Was ist nun Gott in seinem Wesen? — Er ist Gott der Vater, welcher
den Menschen und alle Creaturen um des Menschen willen erschaffen hat,
Gott der Sohn, welcher mit seiner Menschwerdung, Leiden, Sterben und
Auferstehung den Menschen von Sünden und ewigem Tod erlöset hat, und
Gott der heiligen Geist, welcher die Menschen heiliget, das ist durch den Dienst
des Evang. zurecht bringt und dabei erhält, —• drei unterschiedliche Personen
in einem einigen, ewigen, unzertrennlichen Wesen . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
