Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - B. Rud. Hall. Johannes Rudbeckii katekesutveckling och dess samband med tidigare andakts- och läroböcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O
B. RUD. HALL
sinsemellan och i förhållande till ordshufvudstyckena; båda införa
stycken ej blott om att veta utan ock om att mottaga; de bemöta
i sak men ej i form några näraliggande missuppfattningar eller
irrläror, hvarefter femte hufvudstycket afslutas med ett par
stycken om botgörelsen samt om dess förutsättningar (bönen och
nådemedlen). Sist ingå ju dels stycken om ordets och speciellt
hvarje hufvudstyckes efterlefnad, dels salighetslöften ur bibeln för
de särskilda hufvudstyckenas efterföljd, dels ytterligare
sammanfattning af de förpliktelser, som de olika hufvudstyckena innehålla.
I afseende å den inre gestaltningen1 användes vid en och annan
längre utredning gruppering inom de enskilda eller med hvarandra
(sakligt sedt) sammanbundna svaren genom uttrycken: »till det
första», »till det andra», item etc., i likhet med hvad fallet varit
t. ex. hos Luther, Brenz (större katekesen), Huberinus, Spangenberg
och Hercko. Det så gagneliga sträfvandet att vid slutet af
hufvud-afdelningarna sammanfatta det sagda möter oss icke hos de tre
sistnämnda, vanliga mönstren eller parallellerna men väl hos t. ex.
Luther och Agricola (Kinderzucht). Medan hos dessa det skett
å respektive afdelningar, återfinnes hos Rudbeckius den öfversikt
-liga repetitionen (hvilken ju är af speciellt viljeväckande art) såsom
en afslutning å boken, — ett förhållande, som ändras af hans son,
i det dennes första bearbetning af Enfaldiga frågor låter den (såsom
hos de nämnda tre) inflyta just å de särskilda hufvudstyckena,
medan hans andra, större bearbetning — säreget och oklokt nog —
. upptager den i bokens början.2 Det är delvis i öfverensstämmelse
med t. ex. Capito, Zwick och Agricola, som Enfaldiga frågor
därjämte upptager en sista afslutande sammanfattning, här bestående
af dels bibelställen rörande salighet åt den som enligt föreskrift
»brukar dessa stycken», dels — ett slags afskedshälsning — för att
understryka de tidigare i boken så bjärt framträdande
förpliktelserna å individen.3
1 Till den följande öfversikten har en ledning sökts i Cohrs a. a. IV, s. 345
o. f. Läsaren hänvisas till nämnda arbete och till Reu a. a. i fråga om
några af de nedan nämnda källorna, sakuppgifterna och jämförelserna.
- Det senare liar måhända motiverats af önskan att låta det direkt
• viljeuppfordrande momentet framträda å ett särdeles tidigt stadium.
3 Förhållandet är lika belysande för den kyrkliga folkundervisningen
■—• åtminstone sådan Rudbeckius önskade den —, som det för
läroverksundervisningen var betecknande, hvad skolmästaren efter S à 9 timmars skoldag
enligt 1571 års svenska skolordning förmanade sina elever vid afskedet hvarje
dag: »att väl öfverläsa läxorna».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
