Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - B. Rud. Hall. Den kyrkliga folkuppfostran i Joh. Rudbeckii stift - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN KYRKLIGA FOLKUPPFOSTRAN I JOH. RUDBECKII STIFT I I I
vårt land både under medeltiden och 1500-talet. Undersökningar
å olika specialgebiet kunna måhända komma att uppvisa, att nämnda
epoker stundom här och hvar företett lika storslagna
väckelsesträf-vanden som storhetstidens. Men äfven när eventuellt bevarade
källor härom framletats och penetrerats, skall det visa sig, att de
äro bristfälliga vittnesbörd om vår kyrkas intentioner och sträfvanden
för folkuppfostran och folkundervisning å sin tid. Äfven dä skall
man ofta behöfva gå till källor rörande idéer och institutioner i
utlandet (och särskildt i de länder, där Sveriges främsta
folkuppfostrare erhöllo sin akademiska utbildning och andra eggande
impulser). Då i följande arbeten vissa utländska, till synes förebildliga
statuter citeras, så betyder det sålunda ej utan vidare, att de varit
direkt uppslags- och normgifvande för Rudbeckii stift, utan blott
att de äro föregångare eller paralleller. Genom dem påvisas och
exemplifieras huru stor frekvensen af likartade uttalanden var å
andra orter; Rudbeckius kan ej hafva talat och handlat så
detalj-troget lika dem utan att hafva inom eller utom hemlandet fått
kännedom om dessa, ur dem sprungna eller med dem nära
besläktade idéer och institutioner. Citaten vilja alltså påvisa eller
ytterligare understryka sambandet med det forna och samtida.1
Citaten från främmande lands arbeten hafva gifvits i
öfversättning; citaten från äldre svenska urkunder hafva moderniserats i
afseende å ändelser och stafsätt2 (men icke ordstammar).8 De
nämnda öfversättningarna torde varit så mycket nödvändigare, som
urkunderna ofta varit affattade på 1500-talets eller dialektal tyska
(eller danska) eller på icke-klassiskt latin. —
1 Önskvärdt vore, att de acta och bevis blefve publicerade, hvilka
ådagalägga den tidigaste förekomsten af olika pedagogiska impulser och
sträfvanden i Sverige. — Särskildt den fortgående samhörigheten med utlandet
har lämnats alltför obeaktad i svensk uppfostringshistorisk litteratur. Detta
kan bidraga till att förklara uttalandena om Rudbeckii och andra svenskars
rent underbara originalitet i uppfostringsfrågor. En betydande
ursprunglighet hafva författare varit angelägna att konstatera just för storhetstidens
vidkommande, medan de däremot ej alis eller blott undantagsvis tillerkänna
andra svenska epoker och män sådan ära. Jfr Hollander, s. 278, -281, 302,
316, 318, 556, 570.
2 Måhända behöfver det i sammanhang därmed påpekas, att 0111 det
varit fråga om en urkundsedition, skulle jag ej hafva normaliserat ens någon
enstaka ljudbeteckning. Äfven interpunktionen har ändrats.
3 En viss inkonsekvens finnes i moderniseringen af sådana ord som
t. ex. ynkelig, kristelig, gudelighet; doga (= duga). — Andra förenklingar
och observanda äro följande: ÄB-titeln —- dock blott inom citationstecken
—■ begagnas några gånger om Själlandsbislcoparna för att korteligen angifva
deras stift och ställning. Namnen Palladius och Joh. Rudbeckius afse blott
de mest kända personerna med dessa namn, fastän ju äfven andra personer
och biskopar funnos med samma namn. Formen »Petrus Jonæ Wex.»
användes (ist. f. P. J. Ang.) för att lättare skilja denne från t. ex. Petrus Jonæ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
