Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - B. Rud. Hall. Den kyrkliga folkuppfostran i Joh. Rudbeckii stift - I. Inledande öfversikt: Miljö lör och föregångare till Rudbeckii religiösa nydaningsarbete bland menigheten - 2. Föregångare och paralleller till Rudbeckii religiösa nydaningsarbete bland menigheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
B. RUD. HALL
Ifrågavarande stadgar och de på dem byggda eller i dem
kodifierade institutionerna beteckna ett grundläggande skede i den
luthersk-kyrkliga folkundervisningens historia. Detta skede
karakteriseras af vissa, för begynnelse- och brytningsperioder
vanliga särmärken. Särskilda institutioner för katekesundervisning
och kristendomsexamina äro åtminstone å landsbygden föga
utvecklade och ganska sällsynta, ehuru en och annan stadga ifrigt
påyrkar införandet af »katekespredikningar» och »förhör*
(in-öfning). Antalet undervisande klockare eller andra speciella
barnalärare inom folkundervisningen är synnerligen litet. Den af
kyrkan anordnade katekesundervisningen bedrifves
hufvudsakligen blott vid eller i samband med gudstjänster å sön- och
helgdagar (eventuellt äfven någon stund under eller bredvid
utläggningstillfällen å en å två »böndagar»i veckan). Och dessa katekisationer
kunna näppeligen hafva förlänat analfabeterna den insikt och den
minneskunskap, hvars förefintlighet prästerna tidigt voro ålagda
att undersöka. Officiell kunskapskontroll med barnen omtalas
sällan; det sker hufvudsakligen blott i samband med första
tillträdet till nattvardsbordet. »Skola» och »skolmästare» hafva
föga eller intet gemensamt med folkundervisningen.
Detta skede är emellertid ej att anse såsom ett blott
förberedande stadium. Däri ligga redan in nuce de viktigaste dragen af
och tendenserna inom hela den följande utvecklingen, och det är
— naturligt nog—knappt möjligt att finna någon bestämd gräns
mellan de olika stadierna. Öfvergången mellan dessa sker å ganska
olika tider i olika länder och landsdelar samt betecknas i
verkligheten mindre af stadgarna för de olika orterna än af personerna
å de kyrkliga posterna. Också är det ofta samma män som
medverkat vid affattandet af stadgar inom de båda första skedena,
liksom vi sedan skola finna ett motsvarande förhållande vid
öfvergången mellan andra och tredje stadierna.1
Minden 1530, Göttingen s. å., Lübeck 1531, Soest 1532, Wittenberg 1533,
Bremen 1534, Pommern 1535, Schleswig-Holstein 1542, Osnabruck 1543,
Braunschweig-Wolffenbiittel s. à. och Bergedorf 1544. Ur
Brandenburg-Nürnbergs: stadgarna i Wiirtemberg 1536, Mecklenburg 1540 (ordagrant),
Brandenburg 1540 och, ordagrant, 1553, Brauuschweig-Liineburg 1542,
Schwabiska Hall, Schweinfurt, Pfalz och Köln 1543, Waldeek 1556, Erbach
1560, Pfalz 1563, Österrike 1571, Hohenlohe 1577. Enligt Richter II, s.
500 o. f.
1 Bugenhagen, som måste räknas till första skiktet, affattar flera
stadgar för de under dansk krona hörande landen och fordrar däri t. ex. klockar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
