- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tjugonde årgången, 1919 /
113

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - B. Rud. Hall. Den kyrkliga folkuppfostran i Joh. Rudbeckii stift - Allmänna delen - II. Rudbeckii panbiblicism - 1. Öfversikt af Rudbeckii utveckling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN KYRKLIGA FOLKUPPFOSTRAN I JOH. RUDBECKII STIFT I I I

ärans lockelser och erinrar dem därom att namnets minne ej bör
utplånas med lifsgnistan utan nå till sen eftervärld. [Men
bragden är af fredlig art samt åsyftar mänsklighetens och fäderneslandets
väl.] Må man med Platon, Aristoteles och andra berömda män
göra till sin första och största omsorg att tillräckligt uppskatta
värdet af vetenskapliga och språkliga studier, så att man
tillsamman med dessa män må vinna den namnets och ärans
odödlighet, som ej kan nås af afunden. Må vi anse det för skamligt,
att det som våra fäder vunnit genom sin sträfvan, skulle förloras
och förstöras genom vår tröghet. Sannolikt hade de nästan
otroliga mödor att utstå, innan de förvandlat dessa trakter, detta
vårt ljufva fosterland från cyklopiskt barbari till dess nuvarande
tillstånd af ordning och bildning. Huru skymfligt vore det ej då,
om deras efterkommande ensamt genom sin slapphet skulle
återfalla i samma barbari! Det innevarande ögonblicket är ett
berömmelsens och ärans skördefält. De som eftersträfva de ädlas
goda namn, böra öfverlämna overksamheten åt andra och själfva
taga arbetet. Må vi komma ihåg, att de för vetenskapen och
fosterlandet sig offrande människornas kroppar visserligen äro
dödliga, men att deras själar och glansen af deras förtjänster äro
odödliga.

Rudbeckius och hans äldre broder (hvilken vi här flera gånger
skola möta såsom editor, teologie lektor och prost i broderns stift)
företogo efter den första vistelsen i Wittenberg en vandring genom
jesuitiska länder. Många betänkliga sidor af den katolska
kulturen efterlämnade därvid tydligen djupa intryck hos bröderna.
Till den svartmålning, som de båda sedan gifva af djäfvulens
närvaro och härjningar ibland människosjälarna, torde motiven
närmast hafva hämtats från denna färd. Joh. Rudbeckius klagar
nämligen öfver den okunnighet och de laster han bevittnat under
denna resa; bland annat smärtade det honom, att många svenska
studenter lockats af de jesuitiska läroanstalternas ekonomiska
förmåner samt gått moraliskt ander.

Måhända har hans ungdom och hans trägna arbete att
undervisa i flera filosofiskt-naturvetenskapliga discipliner hindrat
honom från ett allvarligare öfvervägande. När han under första
professorsperioden dels vunnit personlig mogenhet och stadga,
dels börjat känna lärarens ansvar inför studenternas laglöshet,
dels bevittnat den fåtaliga anslutningen kring de högre teologiska
studierna, och först när han därefter under iJ/2 år i Wittenberg

8 — 18108. Kyrkohist. Årsskrift 1919.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:06:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1919/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free